I maj skrev jag om "kompisen", hon som jag verkligen inte förstod mig på. Senaste månaderna har hon blivit som förbytt. Frågat hur man mår, liksom. Lyssnat på svaret. Make och jag har flera gånger konstaterat skillnaden men inte riktigt fått kläm på vad som hänt men så är det så att hon under sommaren och hösten gått ner i vikt, från att ha varit ganska kraftigt överviktig.
Här om dagen fikade vi och hon berättade om företaget som analyserar ens DNA och levererar en detaljerad analys av hur man ska äta kolhydrater, protein och fett för att gå ner i vikt. Hon berättade om hur dåligt hon mått över att i så många år "gjort rätt" men utan resultat. Så visar analysen att hennes kropp, tvärt emot Vad Alla Säger, inte reagerar bra på fett, men däremot på kolhydrater. Alltså: Ät mer kolhydrater men mindre fett. I kombination med träning och hon vågar knappt själv tro att det är sant, att det funkar. Hon mår så bra nu, säger hon. Är piggare, gladare ("Jaså, så bra!" sa jag och låtsades som ingenting). Det är verkligen som en helt annan person. Så mycket mer tillgänglig, bjuder på sig på ett sätt hon aldrig någonsin hade gjort för ett halvår sedan.
Jag kom att tänka på det för svärfars del. Han har någon mag/tarmsjukdom som plågar honom svårt och som det verkar hittar han ingen lindring. Kosten borde kunna spela stor roll (tycker man) men vad tusan vet läkare och dietister egentligen? Samma företag kom kompisen använt erbjuder även analyser ur kost/hälsoperspektiv. Man tycker ju att om de kan se på ett salivprov vad hon går ner i vikt av borde de kanske kunna se vad han mår bra/inte mår bra av att äta. Så som han mår, och har mått länge, har han knappast något att förlora på att testa. Håller tummarna att han vågar testa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar