2002

En av mina metooare följer mig på Insta och gillar nästan varenda inlägg. Jag följer inte honom och egentligen vet jag inte varför jag låter honom följa mig - kanske för att bevisa för mg själv att han inte kommer åt mig. Gör han det? Jag vet inte?

Liksom med de andra ett visst mått av skyll-mig-själv. Jag skulle till USA som au-pair och på den tiden flög man från Arlanda, det var väl innan bron. Vi hade nog nätflirtat men inte särskilt explicit och jag skulle sova hos honom natten innan planet till USA gick. Det kändes inte som underförstått att vi skulle ligga i alla fall, eller så minns jag bara inte.

Vi var ute och åt. Det var god mat och gott vin. Jag drack för mycket, begrep inte hur jag kunde bli så full. När vi lagt oss ville jag bara somna, allt snurrade, men hans händer var överallt, tog sig in mellan mina lår. Bakifrån om jag lade mig med ryggen mot honom, framifrån om jag vände mig. Så jag snurrade och snurrade för att bli av med hans händer men inget hjälpte och så lade han sig över mig och jag ville bara somna, försökte vrida mig loss men sa som vanligt inget.
Han drog upp mig över sig, vilket kanske tyder på att han inte fattade, men då när jag var överst trillade mina tårar ner i hans ansikte och han märkte att jag grät. Då slutade han direkt, lät mig somna.

Morgonen efter hade jag så dåligt samvete över att ha ställt till med en scen att vi hade sex igen och jag låtsades gilla det.
Vi fortsatte ha kontakt efter det och jag frågade efter kanske ett halvår varför han hade haft sex med mig den där kvällen, om han verkligen inte märkt att jag inte ville. Han sa att vi aldrig hade haft sex då, att han märkt att jag var för full och aldrig fullföljt men jag minns och hans nekande blev mitt kvitto på att han fattade att han gått över gränsen.

Nu när jag ser hans namn bland reaktionerna nästan varje dag känner jag... ingenting. Men jag tänker på den där kvällen varje gång och jag undrar om han gör det, om han ångrar det och om han var orolig under metoo-drevet i höstas. Jag hoppas det.