tisdag 7 december 2021

Exit minus 15

Allmänt dålig dag efter dåligt slut på arbetsdagen igår. Ångestpåslag igen, har inte haft det sedan jag sa upp mig. Något som inte blivit gjort (än, men jag tror faktiskt att jag haft hyfsat koll) och chefen upprörd. Anledningarna låter som bortförklaringar, är väl något mitt emellan. Man hade alltid kunnat göra mer, prioritera annorlunda men sett i efterhand har man alltid valt fel. Det är det som knäcker mig här, om jag gjort det istället för något annat hade jag fått skit för det andra som inte blivit gjort och när allt har högsta prio blir allt en grå sörja. Som att man bara kan ha sense of urgency på ett väldigt begränsat antal uppgifter och jag har slagit i taket där. Tycker att min förmåga till "många bollar i luften" har decimerats den här hösten. Möjligen ett tecken på stress/på väg in i väggen/början till utmattning et c?


Till slut, under samtalet med chefen tappade jag det och hörde mig själv komma med en lång ogenomtänkt harang om att Det är precis det här som gör att jag lämnar, ja det är mitt fel, sorry, tar på mig skulden men jag fixar inte alla grejer som kommer in från alla sidor hela tiden. Fixar inte det! Hon backade lite, insåg väl också att det bara är typ två veckor kvar och det tjänar inget till att sparka. Och jag tycker att det känns orättvist, för så mycket av det här som gått åt pipan tror jag inte hade gått åt pipan om den där andra personen jag skulle varit ett team med funnits kvar i företaget eller blivit ersatt. Det var ju hen som skulle hållit i de här bitarna, men det är det ingen som tänker på nu, utom jag.

Just nu känns det som att det man lämnar efter sig är det som inte funkar, att folk kommer minnas hålen och inte osten. Självförtroendet är vid fotknölarna igen, efter att jag ändå kände mig rätt het där ett tag. Nu ska jag in i en ny global industrikoncern, ett varumärke folk använder som koll-på-läget-referens, och känner mig som en fejk mer än någonsin. Försöker klamra mig fast vid mina mentala livbojar:

Det blir lättare i ett företag där det finns riktiga strukturer och processer. 
På mitt nya kommer jag ha ett smalt fint område att sköta.
Det kommer alltid finnas någon att fråga. 
Jag kommer vara en del av ett team.
Organisationen kommer inte ställas inför milsvida kunskapsluckor som blir min uppgift att överbrygga.
Ny arbetsgivare men ändå lite på hemmaplan.

Drömde förresten att jag kom till nya jobbet och så visade det sig att jag skulle ha personalansvar. Jag blev så upprörd. Det var det ingen som sagt. Nähä sa dom och ryckte på axlarna. Det har du i alla fall

4 kommentarer:

Carina sa...

Fy vilken jobbig och trist situation. Det blir säkert såå mycket bättre på det nya jobbet. Du får försöka ta med dig lärdomarna och kasta allt annat överbord. Kram!!

Smurfenlina sa...

Men vilken fruktansvärt dålig chef! det här med att coacha och få sina lagspelare att växa har liksom gått helt förbi henne. Hon verkar ha rätt dålig koll på bra eller åtminstone godkänt ledarförmåga. Blir upprörd å dina vägnar.

Så skönt att du ska lämna. Tycker det var bra att du sa ifrån. Sen är du ju alltid skönt om man känner att det som kommer ut är genomtänkt, det hinner du nog med innan du slutar med tanke på chefens attityd.

Heja dig som lämnar och tar ditt välmående på allvar!

Pernilla/I will not keep calm sa...

Fuck dom. Du är grym, Louise. Vet ingen som kan förmedla så mycket klokhet som du, på ett sånt bra sätt. Och som vet sitt värde. Ingen ska trycka ner dig. Snart är det slut på skitjobbet och något nytt börjar. Det kommer bli bra.

LoHe sa...

Asså nu gråter jag (på riktigt). Tack underbara ni! Ni fattar inte hur mycket jag behövde det peppet! Hjärta er!