På och om jobbet

Jag söker ett jobb jag redan har. Först kändes det lite fjantigt och nästan förödmjukande, men jag köper att det är så de gör här. Inga gräddfiler. Har i alla fall skrivit en ansökan som känns bra och alla i teamet är övertygade om att jag är självskriven för tjänsten, men jag håller mig ödmjuk och tar inte ut något i förskott. Det känns bra, jag får så mycket positiv feedback, det känns verkligen som att jag bidrar med något som ingen annan i teamet har. Igår eftermiddag kom min chef och sa att han blivit uppringd av någon halvchef på commodity som haft så mycket positivt att säga om mig och han hade blivit så glad. Två tummar upp och jag blev nästan obekväm över de fina orden.

 

På tal om Alfa: En man på jobbet som jag träffade första gången för bara några veckor sedan. Som att sticka fingrarna i ett eluttag, från första sekunden. Jag gick för att presentera mig, covid-van som man är med en höjd hand i luften men han sträckte uppfordrande fram sin. Ett behagligt fast handslag som blev ett antal sekunder längre än brukligt, helt enkelt för att ingen av oss hade bråttom att släppa. Kunde ett handslag upplevas som intimt redan innan covid? Jag minns inte.

Ibland ser jag på honom när han tittar bort och tänker att nej, det är ju inte direkt att han är snygg, men så vänder han blicken mot mig och det blir som bzzzzzzzz, går knappt att titta bort. Det blir inte så om inte båda upplever samma sak och jag tror att ibland möter man människor som ser rakt igenom alla tillrättalagda lager; prydlig hustru, respektabel mamma, ambitiös medarbetare, glad kollega – rakt in i det hemligaste mörkaste djupa. Det går bortom, inom, det kroppsliga. Inget slemmigt som att "bli avklädd med blicken" utan någon som ser den man verkligen, verkligen är. Jag möter hans blick och ser exakt vad han ser, liksom han ser exakt vad jag ser. Runtruntruntrunt. Bzzzzzzz.

 

Det är okej. Jag reflekterar över det, konstaterar att det är så och accepterar det. Behöver inte vara så himla dramatiskt, man har olika kopplingar till olika individer, det här är en typ av koppling och det är okej. Inte en fiber av mig är beredd att äventyra de jag har. Jag saknar inget.