Stället jag jobbar på går ut på intranätet med att de kommer skänka sju miljoner, delat på två olika hjälporganisationer. Separat kommer det ut omfattande (!) riktlinjer för hur alla anställda förväntas kommunicera runt det som händer, allt från (ungefär) Tänk på att hålla en respektfull ton i samtal med kollegor till generellt hur och vilka ställningstagande man tar från koncernnivå. Proffsigt, genomtänkt, välgjort – som allt annat här.
Det som gör mig, överkänslig som man är nu för tiden, alldeles gråtmild är att det flera gånger i texten betonas att vi inte kommer dra kommersiell vinning av det som händer och vi kommer inte kommunicera externt att vi skänker pengar. Policyn är att om det ska kommuniceras är det mottagaren som får stå för den saken, om de vill, men vi ska inte under några som helst omständigheter utnyttja situationen till att "bygga varumärke" .
Lika fint som att My Feldt gav en dagsomsättning från sin verksamhet till SOS Barnbyar och genom att berätta om det inspirerade många andra till samma sak, är det att min arbetsgivare absolut vägrar berätta externt.
Själv är jag av åsikten att handlingen trumfar motivet. Om någon skänker pengar och får likes för det... ja, visst. Om bekräftelsen får en person att vilja göra något bra, so be it och jag kommer aldrig se ner på någon som gör något bra. Det fulaste är alla viktigpettrar som förminskar andras välgärning genom att ifrågasätta deras prioritering eller att trycka till på att hen borde ha gjort mer. Någon som slutat äta kött borde bli vegan. Hon som vägrar flyga borde inte åka färja heller, för det smutsar också ner. Han som skänker pengar till Ukraina borde tänka på Palestina också. Eller så har man gjort för lite. Bara en dagsomsättning? Varför inte en veckas?!
Den sortens människor borde ha en high-five.
I ansiktet.
2 kommentarer:
Fint gjort och väldigt generöst av din arbetsplats.
High-five i ansiktet: WORD!
Skicka en kommentar