I veckan har det skurit ihop lite Cass. Make hade surnat ihop på henne på morgonen här om dagen, när hon än en gång markerade att hon tycker att vi är för mesiga med barnen. Han var stressad och lät till slut Lill bestämma. Cass hade suckat och sagt "Nu vann hon igen" och då fick Make nog och hade uttryckt sig tämligen skarpt och irriterat. Så här några dagar senare kan man å ena sidan konstatera att det inte var superproffsigt av oss/honom att låta det gå så långt att man till slut blir vrålarg. Det hade varit bättre att säga något under ordnade former. Å andra sidan är hon mer än lovligt tjurig, fast Make och jag gjorde vårt bästa för att rensa luften och ändå stänga frågan på ett snyggt sätt men det var hon liksom inte intresserad av.
Man har sitt facit som man är van funkar. Den ena (vi) säger "Vi vet att du inte menat något illa och även om det inte var din avsikt att ha åsikter om hur vi uppfostrar barnen så var det så vi uppfattade det." Då ska den andra svara "Nej, det var inte min mening men jag beklagar att det var så ni uppfattade det. Jag ska tänka på hur jag uttrycker mig i framtiden" och så är alla nöjda och glada och kan gå vidare med sina liv. Det är så man gör men det vet inte hon, som är 23. Hon har inte gått den kursen än. Aja, hon får väl tjura tills hon tröttnar.
On another note: Känner mig prick 50/50 om jobben. Pratde med rekryteraren igen och sa som det var. Det är så viktigt för mig att inte vilseleda någon, så att inte hon eller andra jobbet känner sig lurade om jag hoppar av. Han på andra jobbet hade verkligen gillat mig, fast jag kände mig lite fladdrig och babblig. Det var ju ingen strukturerad intervju, men vissa saker jag hade lyft/reflekterat över helt spontant visade sig vara mitt i prick och skäl till att en tidigare kandidat blivit ratad, för han hade uttryckt motsatt inställning.
Chefen här frågade om vi är okej med allt avtalsmässigt och jag sa att mja, jag hade ju gärna velat få upp lönen en tusenlapp åtminstone. Han sa att det kan bli svårt, deras erbjudande var redan ganska maxat, men han skulle undersöka saken. Så undrade han om jag vill att vi redan på måndag berättar för teamet att jag blir nya kollegan men jag sa att jag tycker att vi väntar tills allt är signat. Lite kändes det som ett test. Han är väldigt receptiv och kanske känner han på sig att det är något som inte riktigt stämmer. Nu har jag helgen på mig att fundera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar