Ditt och datt om den mörka sidan

Jag har ett konto på Darkside. Minns inte om jag skrivit om det tidigare eller bara tänkt skriva, det kan mycket väl ha slutat som ett opublicerat utkast. Jallafall, kontot går att avaktivera respektive återaktivera när man känner för det, vilket är tacksamt. Allt finns kvar när man återaktiverar det och mest är det just avaktiverat, men ibland får jag ett ryck och sparkar igång det igen. För fem år sedan var det där jag hittade Äventyret. Då var jag ute efter någon att träffa och från första gången jag läste hans profil kändes det som en fullträff. Det var bara ett problem, han bodde i samma stad som jag och ett av mina (våra) absoluta krav var att INTE träffa någon i samma stad. Resten av DEN historien tar vi kanske en annan gång.

 

När jag nu, sporadiskt, aktiverar kontot, är det inte för att leta efter någon utan för att mätta ett odefinierat sug, avhandla en fråga jag funderat på med någon likasinnad som inte har en aning om vem jag är. Det har hänt att jag slängt ut en fråga på ett forum, fått svar, fått kontakt. Jag har läst mycket, det publiceras en hel del texter där, inte bara noveller (av varierande kvalitet) utan även annat. Det har blivit många intressanta mejlväxlingar men bara den med Äventyret som lett till något utanför.
Jag har, på tal om att C skriver erotiska noveller (yeay!) varit väldigt sugen på att publicera något själv där men det har inte blivit av än. Jag tänker att en novell om sex inte måste vara sexig, eller enbart sexig, det är lite det som lockar mig att skriva. Jag har funderat på om det kan vara ett sätt för mig att bearbeta sådant som hänt mig tidigare, en form av terapi. Ett sätt att prova nya infallsvinklar, att styra mina egna tankar i en stärkande riktning. 

Darkside kan för övrigt se en smula avskräckande ut vid första anblicken, ungefär som att om du inte gillar bring-out-the-gimp-läderhuvor och gummidräkter med hål på strategiska ställen har du inget här att göra.  Så är ej fallet. Där finns alla sorter, till och med några som är helt vanilj men som kanske är lite extra intresserade av något särskilt, utan att det är en s k udda böjelse. En man hade jag en givande och lärorik (obs: ej flåsig) mejlväxing med, eftersom han var extremt intresserad av kvinnors orgasmer. Inget annat i övrigt. Väldigt påläst. Jag gissar att ALLT kan anses vara en fetisch, t o m missionären, om intresset för det är oproportionerligt stort, eller bara om man har något man tänder på lite extra och även att det så klart finns undantag så upplever jag ändå en rätt hög nivå generellt, i form av respekt för individen och hur man uttrycker sig. Inte mycket "Hej vill du ligga?".