Clash

Det är EN person på jobbet som jag hamnat på total kollisionskurs med. Det hör till ovanligheterna, inte minst beaktat det faktum att det rör sig om en kvinna. Jag älskar fan kvinnor och bortsett från min förr-förra chef psykopaten kommer jag alltid överens med kvinnor. Den här personen kallar vi för Dina, eftersom hon är så lik karaktären Dina i Netflixserien Superstore (lustigt nog både till utseende och beteende) och eftersom jag känner lukten av följetong är det lika bra att ge henne ett namn direkt. Joxigt att länka men här kan man få en bild av Dina: https://www.youtube.com/watch?v=LIqegFXK8bU
De är så lika att man får gåshud, faktiskt. 

 

Jag vill ju tro att Dina (på mitt jobb) liksom Dina i serien inte är elak – hon vet bara inte riktigt hur man beter sig mot andra människor. Jag har en känsla av att hon ibland försöker ha en skön jargong men misslyckas fatalt. Om man helt saknar sociala känselspröt ska man inte ge sig på att slänga käft, tips från coachen.

I fredags lämnade jag jobbet 15.10 och passerade henne på väg ut.
"Jaså du går hem nu?" sa hon, med betoning på nu.

Japp, sa jag utan att sakta ner.

"Det hade jag också gärna gjort!" halvt ropade hon efter mig, med betoning på gärna.

Japp sa jag, utan att vrida på huvudet.  

 

Allt med henne är som en grovt tillyxad karaktär i en TV-serie, precis som Dina, fast högst verklig. Just den här karaktären gör jag bäst i att hålla på avstånd med en kvast.