On fire!

Igår var jag ilsken, mest på konsulterna som mikromanagerar och behandlar en som ett mindre vetande småbarn. Ilsken på vår chef som aldrig är här, aldrig frågar hur det går, aldrig visar minsta intresse för vad någon i teamet gör och som ingen egentligen vet vad han gör hela dagarna för vad han än gör tangerar det inte något som någon i hans team gör.

Sa till en av mina två närmaste kollegor att jag var så arg och hon sa att hon hade haft en sådan dag i måndags. Vill du ha lite choklad? frågade hon med extrasnäll röst och det var då jag insåg att det nog var fantom-PMS som spökade. Mens får jag ju aldrig längre p g a hormonspiralen. 

 

Konsulten hade jag ett snack med, om att jag vill ställa in femtonminutersmötena de kallat till två gånger i veckan – de är bara ett störande moment. Då ville han kompromissa (hans ord) genom att redan nu planera in arbetsmöten under kommande månad, med 'lite grovt vad som ska vara klart till respektive möte'. Jag undrade varför. Fick det vanliga pedagogiska talet om att deras erfarenhet är att om man planerar sitt arbete är det mer sannolikt att man håller deadline Men om du känner så kan vi självklart göra på annat sätt med den där tonen som antyder att man inte begriper sitt eget bästa men att han väljer att låta mig få som jag vill trots det. Han är tolv år yngre än jag.  

Jag fick förklara att jag tycker att vi kör de arbetsmöten som kommer krävas närmaste tiden och gör som man brukar – bestämmer i slutet av varje möte när man ska ha nästa, utifrån vad som ska vara klart till dess. Det gick han med på så alla nöjda och glada. Sedan berömde han mig för att jag varit så duktig på förstaskottet på strategin som vi håller på att snickra ihop.

 

Med chefen bokade jag en halvtimmes avstämning på måndag, fast besluten att insistera på sådan regelbundet framöver. Han ringde idag (kors i taket!) och frågade hur det är (dubbelkors!). Han hade förvisso ett ärende men det blev att vi pratade om det andra jag velat ta upp, bland annat konsulterna. Inte en enda gång under hösten har han frågat någon av oss hur vi tycker att det fungerar med dem men jag luftade vissa av mina synpunkter och han sa att det kanske vi borde ta med dem. Nej. sa jag med ett för mig okaraktäristiskt eftertryck. Vi ska ta det internt först. Vi behöver boka in ett möte där du, jag och (de andra två med samma roll som jag) pratar om hur det fungerar. Sedan kanske vi tar det med konsulterna.  

Ja, det kan vi göra sa han. Tio minuter senare kom en kallelse för en timmas intern ventilering. Kors-kors-KORS i taket. När jag ändå höll på sa jag att jag vill ha regelbundna avstämningar med honom, öppen agenda, en halvtimma varannan eller var tredje vecka. Okej, jag kallar sa han.

 

Så känns lite som att man är on fire faktiskt, hehe. Bra avslutning på veckan.