Hemfärd

Sista dagen i Frankrike och jag vaknade redan vid sju. Annars har jag under hela semestern lyckats hålla en behaglig lunk, somnar innan midnatt och vaknar av mig själv vid 8. Jag har aldrig längtat hem som under den här resan. Förra året ville vi inte åka hem, den här gången har jag räknat dagarna sedan en vecka tillbaka. Jag vet att det varit skitväder i Sverige, men jag längtar hem till regn, långbyxor, blåbär och svampskog. Barnen och jag har varit utomlands i en dryg månad! Det räcker nu. 

Det har gått bättre än förväntat med svärisarna. Farmor har gjort vissa ansträngningar och faktiskt varit med Lill lite då och då. Spelat pingis, pusslat. Son håller sig för sig själv, är inte mottaglig, men Lill älskar sällskap och gemensamma aktiviteter. Sedan är det fortfarande så att deras behov och vanor kommer i första hand. Svärmor har sina morgonbestyr som bokstavligen tar fram till lunch. Vet inte riktigt vad hon gör, men hon verkar äta frukost i omgångar, läser tidningen i en halv evighet, är lite upprörd över att man inte bara kan förbjuda koranbränningar men får en sur kommentar från sin man; "Det där har vi diskuterat redan". Då fortsätter hon läsa tidningen. 

Svärfar är behållningen. Jag gillar honom mer och mer. Han är rationell, imponerande påläst om you-name-it och för varje år som går visar han mer och mer humor. Det var inte jättelänge sedan det var helt omöjligt att skämta med honom, han tittade bara på en som att man var dum i huvudet, men nu är det till och med han som skojar med oss ibland. 

Lill har lärt sig simma den här sommaren, gör fina arm- och bentag när hon vill och man påminner henne - annars blir det gärna hundsim. Hon hämtar grejer från botten av poolen som om hon aldrig gjort annat. Son vill mest vara inne och gillar bara att vara på stranden när vi åker till den vid Cagnes-sur-Mer. Vår strand här nere är för snäll, inga vågor. Andra sidan halvön och bort mot Nice, där är det fritt blås från Medelhavet, stora vågor även lugna dagar. Där vill han bada. 

När vi kommer hem är det mycket som händer. Imorgon möte på banken för att fixa med lånet på sommarstugan och på torsdag kör vi dit med fullpackat släp. På kvällen kommer min kusin med tåget, det var bestämt sedan långt innan vi visste att vi skulle köpa sommarstuga, för på fredag morgon åker hon, jag och min syster till Österlen. Vi ska rida islandshästar och bo på hotell, deras 40-årspresent till mig. Någon gång, så snart som möjligt, behöver jag några timmar med Äventyret också. Som ett brev på posten, alltid när det går för lång tid mellan gångerna, blev han stingslig för någon vecka sedan. Då börjar han tänka, fundera, analysera, tycker att jag inte hör av mig tillräckligt ofta, att jag är för mentalt frånvarande. Det är jag. När jag är med honom, i hans säng, är jag tusen procent där men annars - det funkar inte. Jag kan inte gå runt och tänka på honom hela tiden, så som han tänker på mig. Det är nu, när det närmar sig, som också längtan kommer. Så är det alltid. Jag längtar aldrig så mycket efter honom och hans säng, som dagarna innan vi ses, oavsett hur lång tid som gått sedan senast.