Jag återuppväckte min gamla profil på DS. Behöver ha något annat att fokusera på, känner jag, även om det bara blir tidsfördriv. Först filtrerade jag på alla manliga förmågor som angett den här staden som hemort. Det var inte upplyftande. Man baxnar över mä(a)nskligheten ibland. Förstår inte hur man kan lägga ut bild på sig själv när man ser ut som de gör (garanterat incels hela bunten) och dessutom pang-på-rödbetan från första andetaget redogöra för allt de vill ägna sig åt i sovrummet. Kanske tror de att livet är en p-rulle, att siten bara vimlar av sexiga kvinnor som bara väntar på att en man, vilken som helst, ska visa sig tillgänglig för alla snuskiga aktiviteter dessa kvinnor alltid velat ge sig hän åt, om de bara lyckats hitta en man som är intresserad. Varsågod, mina damer. Det är bara att ta för sig.
En och annan vettig person finns det ändå. Riktigt vettiga som jag ser fram emot att kommunicera med, oavsett vad det slutligen landar i. Den största delen av mig kan inte riktigt tro att det är slut med Äventyret, jag går nog och hoppas på att det ska lösa sig, att vi ska hitta ett sätt att jämka ihop vad han behöver för att hålla sig lugn och vad Make tillåter men jag vill inte forcera något. Känner väldigt mycket att det som händer får hända.
Jag vet att Äventyret har kvar sin gamla profil på DS. Min är ny sedan vi fick kontakt där för evigheter sedan, men har ändå ett par år på nacken nu. Jag är diskret men vet att han skulle veta att det var jag om han råkade få syn på den så jag var snabb på att blocka honom. Vill inte ha honom där för jag vet hur han skulle reagera.
En av alla Taylor Swift-låtar jag lyssnat sönder är Exile och tidigare idag kändes den så väldigt träffande, just på tal om det.
I can see you staring, honey, like he's just your understudy, like you'd get your knuckles bloody for me. Second, third and hundredth chances, balancing on breaking branches, those eyes add insult to injury. I think I've seen this film before and I didn't like the ending. I'm not your problem anymore, so who am I offending now? You were my crown, now I'm in exile seeing you out. I think I've seen this film before, so I'm leaving out the side door.
7 kommentarer:
Jag har ff inte tagit mig in på DS. Har någon slags rädsla för det? Är det som tinder typ? Att man skriver till personer som har angett samma kinks? Eller hur funkar det? Svara på DM på Instagram, om du hellre vill det.
Är ju just lite rädd för att det finns så många oseriösa typer där, som du skriver om.
Jag hör av mig! 😘
Vad är ens DS? Jag googlar och får upp ett bilmärke🙄
För det första så är Excile en helt fantastisk låt! För det andra - så svårt att ge upp någon som gett dig så mycket och bidragit till allmän livsdräglighet, jag förstår att det inte är lätt [ och kanske är det inte heller "the end" ] men du har ju landat i att det måste bli så. Family first. En fundering - känns det inte ÄNNU svårare att börja om med någon ny ( både för dig och maken)? Jag beundrar att ni hittat ett sätt att leva tillsammans i just ert äktenskap så det är verkligen ingen moralisk pekpinne utan bara en " orka hitta någon ny som uppfyller behov och inte kräver för mycket"- fråga. Hur allt än blir - varmt lycka till och tack för att du delat med dig så öppet om det här såväl som annat i ditt liv. Uppskattar verkligen din blogg! / Anna
Carina: Hehe, det är en förkortning för Darkside 😇
Anna: Tack för din kommentar och du slår huvudet på spiken. Det är exakt så (framför allt) jag känner. ORKA hitta någon ny. Jag vill ju inte ens vara med någon annan än Äventyret. Allt med honom, utom just det där, är perfekt. Logistiken, att han inte egentligen vill mer än jag, bara oftare än jag kan ge… Jag har lärt mig mycket om mig själv med honom, men fan, det vänder sig halvt i mig vid bara tanken på att vara med någon annan.
Vi får se. Har en rätt stark känsla av att det trots allt inte är the end, men just nu är det ändå det.
Jag har nyss trillat in på din blogg.
Försökt läsa mig till det..
Men vem är Äventyret? Och varför ?
*nyfiken i en strut*
/Annika
Taylor Swift sätter i stort sett alltid ord på känslorna!
Skönt att ni fick ett bra avslut ändå, om ni skulle starta upp något nytt tillsammans senare har ni ändå avslutat det här kapitlet bra. Och allt annat vore väl tråkigt med tanke på hur kommunikativa och bjussiga ni varit med varandra.
Hur det än blir hoppas jag att du hittar balansen så att du kan fortsätta få må bra tillsammans med maken <3
Skicka en kommentar