Fullt ös (medvetslös)

Jag har börjat titta på Fleishman is in trouble på SVT Play. Gillar. Första avsnitten utgick jag ifrån att det var mannen Fleishman som har problem men börjar fundera på om det inte är exfrun Fleishman som titeln syftar på. Framgår inte. Än.

 

Jallafall, han Fleishman är doktor men han och han (ex)frus umgänge består mest av extremt förmögna Manhattanbor. Varje gång han säger att han är läkare till någon av dem reagerar de på samma sätt: "Good for you!". Sådär som man kanske säger när man tycker att någon gjort ett helt idiotiskt livsval men man ändå känner att man behöver svara något vänligt. Samma reaktion f ö när han berättar att han inte spelat golf eller tennis utan basket. Obekväm tystnad och sedan ett tveksamt Good for you.

 

Det tänkte jag på i natt när jag höll Sofia sällskap i ett rum på akuten. Hjärtmuskelinflammation. Hon väckte mig vid 02.30 i natt, vi åkte in direkt och jag var hemma igen vid sju. Bitvis vankade jag av och an på en sömnig akutmottagning. Hittade en National Geographics. Herregud så makabra reportage! Ett om en kvinna som donerat sin kropp till vetenskapen, fullt medveten om att de skulle slica upp den i 27000 papperstunna skivor för att digitalisera och användas för utbildning. Scrollade nyhetsflödet. Såg att Irans president omkommit. Rätt trött, sov en dryg timme och åkte till jobbet.

Natten mellan lördag och söndag sov Lilla Bonus hos oss för första gången och det kändes som att hon väckte mig en gång i kvarten hela natten. Skriver mer om det en annan gång. Allt gick i alla fall mycket bättre än jag vågat hoppas.

 

Make har en tuff vecka framför sig, var borta nästan hela förra och kommer vara borta nästan hela denna. Mycket som händer, tunga, jobbiga frågor att hantera. Jag försöker stötta, mer med att föreslå metodik snarare än att tycka en massa. Ibland är det svårt att låta bli men jag försöker.

 

I fredags tog jag med mina föräldrar till Köpenhamn. Det blev en fin dag och framförallt var pappa helnöjd med sin 70-årspresent. Det var det viktiga. Vi tog en liten gul färja till Reffen, en permanent street food-marknad som man byggt upp av gamla fraktcontainers. Mat från jordens alla hörn, dofter, barer, långbord på en fejkad sandstrand, scen med uppträdande kvällstid (de gjorde soundcheck när vi var där, ett jädra ös). Jag hade gärna tillbringat en dag där och ätit mig igenom stället, dricka cocktails i solen.