Ja, det gick från skipper och hushållerska till flanellskjorta med gamla färgfläckar, sjöbodar och flakmopeder som knattrar mot hamnen. Tänker inte på att jag har semester, att detta skulle vara ett undantagstillstånd. Det känns alldeles för naturligt. Jobba? Det låter vagt bekant.
Det blir en del besök. En av de andra delägarna är på husbilsturné i södra Sverige med sin fru. De var här ons-tors. Urtrevligt. De är två partytrick i ett nötskal. Inte en lugn (läs tyst) stund. Jag bredde på rejält, vill göra gott intryck, vill att de ska vilja komma tillbaks.
Imorgon till söndag kommer Lills bästis med mamma och söndag till måndag Sons bästis med familj. Introverta jag oroar mig lite för nollbytet men det är en enda dag. Jag fixar det. Det känns så bra att kunna bjuda in vänner, människor vi tycker om och som alltid är generösa och vänliga mot oss. Ska googla ”mat för många”.
Det här stället, vår lilla skärgårdsö, det måste vara något magiskt med den för alla som kommer hit säger att de mår så bra här. Här vill man stanna, det är inte bara vi.
Make skickade en artikel, en känd svensk skådespelerska som nyligen sålt sitt hus här. I Hänt-artikeln stod det om hur hon längtat hit, drogs hit, hur hon kopplade av så fort hon kom till ön. Det är inte bara vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar