Yoghurtgate

Idag åker Rachel hem för gott. Ännu en som lämnar boet, så att säga. Det har på hela taget fungerat väldigt bra, hon har varit jättefin med Lill och bra på att hålla ordning. Den stora utmaningen med henne har varit att hon är så väldigt svårpratad och tillbakadragen i princip alla samtal. Hon ställer inga frågor, reflekterar sällan över något. Hon pratar så länge någon pratar med henne men tar inga egna initiativ. Man har helt enkelt fått gilla läget och acceptera att det blir många och långa tystnader.

 

Igår tog vi med henne till en av stans trevligare restauranger. Eftersom de inte har något på menyn som våra barn skulle äta kom jag på genidraget att ge barnen middag hemma och på restaurangen fick de varsin skål chips, dricka och dessert. Alla nöjda och glada med det upplägget. Känns bra med ett fint avslut, blir lite rörd av att hon är på väg in i nästa kapitel i livet, med ett kul jobb som väntar i Frankrike och att hon blir återförenad med sitt livs kärlek.

 

Jag har ingen mascara kvar, allt hamnade på en servett vid frukosten (som det heter när man jobbar på fabrik) eftersom jag skrattade så jag grät. Anledningen: Jag berättade för mina fika-kompisar, hälften tjejer, hälften killar, att igår när vi precis skulle somna upplyste Make mig om att hans yoghurt varit slut i en vecka.
Jag var jättetrött men lyckades klämma ur mig ett "Näää?!", i min hjärna med tillägget "Har inte yoghurten förökat sig i kylskåpet som den brukar?" men det sista avhöll jag mig från att säga. Man får välja sina tillfällen. Han bedyrade att jo, den har varit slut jättelänge, samt informerade mig om att min yoghurt också är slut nu, eftersom han åt det sista tidigare, eftersom han inte hade sin.

Vi kvinnor skrattade så hela matsalen vände sig om, killarna flinade och skakade på huvudet oklart om det var åt vår skrattreaktion eller yoghurtsituationen. När vi strax därpå passerade de vithåriga damerna som sköter disken undrade de vad som varit så roligt och jag drog det igen, vilket ledde till att även damerna stod dubbelvikta och skrattade så att tårarna rann. "Gud glömde karlarna" citerade den ena en väninna.

 

Nå, till Makes 'försvar' så har jag lärt mig att det blir så, för han ser det inte som ett problem att hans yoghurt är slut. Om han såg det som ett problem hade han köpt ny yoghurt, men anser att han löser problemet genom att äta något annat istället. I det här fallet min yoghurt..
JAG ser det som ett problem att yoghurten är slut, för jag vill äta yoghurt (och inget annat) till frukost. Tror att det här med att ena parten uppfattar en omständighet som ett problem, medan den andra inte gör det, är en väldigt vanligt förekommande grundorsak till konflikter i relationer.