Tissel och tassel

Det pratas mycket på jobbet. Känns som att skvallernivån sköt i höjden när vi flyttade till nya bygget och man umgås mer över avdelningsgränserna. På det stora hela är det relativt välvilligt skvaller, inte särskilt mycket skitsnack. Det blir nästan lite beroendeframkallande, som att följa en såpopera. Nu kretsar det mesta kring vår stackars relativt nyanställda receptionist som blivit slagpåse för sina närmaste team-kollegor. De är så jädra taskiga med henne att vi som står bredvid och ser på far illa, för att inte tala om hur hon mår. Ren mobbning.

 

"Hon borde prata med HR-avdelningen" kan man tycka men vet ni vad det roliga är? Det är HR-avdelningen som mobbar henne, med HR-chefen i spetsen! HAHA! Jag vet, helt galet! Jag känner igen det så himla väl från egen erfarenhet, ser hur de är på vippen att knäcka henne och sa till henne här om dagen att hon måste börja se sig om efter ett annat jobb för här kan det bara gå åt ett håll, det kommer aldrig vända. Den förra receptionisten blev behandlad på ungefär samma sätt och jag antar att även nästa kommer att bli det.

 

Minns ni förresten att jag skrev om produktionschefen som betedde sig så himla illa mot folk han har under sig? Efter tredje incidenten som jag blev vittne till pratade jag innan sommaren informellt med hans chef, en klok och förnuftig man som alla bara har gott att säga om. Vet inte om det som nu hänt har någon bäring på det, men produktionschefen ska i alla fall ta ett steg åt sidan (även ner, om man räknar hur många personal han kommer ha ansvar för). Han har uttryckt vilja att ta över den här andra avdelningen, heter det. "Han fick nog hjälp att tänka" spekulerade en person med relativ insyn i frågan.