18+4

Tänk, jag trodde att det skulle vara mer konkret andra gången, att man skulle fatta mer men det gör man (dvs jag) inte. Det är fortfarande så overkligt och konstigt att det bor en människa i min mage, en människa som ska komma ut och sedan vara en del av vår familj för alltid, med en personlighet och karaktär och ett eget utseende och humör. Den personen bor i min mage nu. Hur sjukt är inte det?

Jag tror att bebi växte mycket i helgen. Särskilt igår. Jag var trött som en gnu hela dagen. Inte sömnig-trött, mer benen-tunga-som-bly-trött. Och sötsugen. Ändå var jag ute nästan hela dagen, fixade i trädgården. Vad skulle alternativet vara, liksom? Lägga sig i soffan med en bok? Ursäkta om jag hånskrattar en smula. Plus: Jag vill ju fixa i trädgården, tycker om att göra det, blev bara så utmattad. Allt går på tredjedels fart och när jag kört Son i skottkärran hundra meter var jag så slut att jag var tvungen att sätta mig på marken och bara andas en stund.
Dagen slutade med att Make och jag blev osams. Rättare sagt; Han blev osams med mig, som vanligt. Att han fortfarande inte lärt sig att om det blir dålig stämning c:a 10-15 minuter innan maten är klar är det 100 procent av fallen p g a han är dum i huvudet p g a lågt blodsocker. Och i 99 procent av fallen ber han om ursäkt efteråt, för att han fattar att han var dum men den där sista procenten inte för att han tycker att jag gjort något fel och att jag borde be om ursäkt men det var inte jag som var dum så jag säger ingenting. Han borde ändå ha lärt sig: Håll käft innan middagen. Är man fortfarande sur efter några tuggor så fine, men det är man (dvs han) aldrig. 


Aja. Vecka 19 i alla fall. Det är nog bara en fråga om dagar nu innan jag kan känna bebi utifrån, tror jag. På torsdag har vi UL. Ska ta reda på om det är en tjej eller kille. Hoppas-hoppas-hoppas tjej (men jag tror inte det).

Man har "shoppat" lite

Grästrimmer
ÄNTLIGEN! Har försökt många gånger men aldrig kommit till skott för det är en djungel och på K-RAUTA är de helt värdelösa och jag har varit där tre freaking gånger utan att få något köpt. Nu hade de kampanj på Bygghemma. Ordern lade jag igår på dagen och idag på morgonen fick jag SMS om att den levererats till DHL tvärs över gatan. Prisa Herren!


Lindex
hade 20% på reapriset för medlemmar (#kundklubbshora) så igår klickade jag loss lite på nätet. Visste du att de har mammakläder online? Det har de! Jallafall, allt på rea och så 20% och en bonuscheck på det. Snudd på gratis!


Låsmojäng
till grovdammsugaren Make fick på fars dag för 1½ år sedan och bara använt en gång eftersom en liten låsplugg (som håller filtret på plats) försvann första gången han skulle tömma dammsugaren. Sedan dess har den stått i källaren, obrukbar. Fru i huset tog tag i låsmojängsproblematiken: Två besök på K-RAUTA, tre kontakter med Bygghemma och slutligen fick jag tips om en Kärcher-serviceverkstad här i stan som har låsmojängen på lager. Det är bara det att deras öppetider är vardagar 7-16 och ligger på andra sidan stan och jag har inte bil och det är jäkligt ostadigt väder så jag frågade om jag kunde distansbetala och att de skickar mojängen hem till mig. Johodå! 100 spänn prick på Swish och den kommer med posten! WIN!

Carried away

På tal om att vilja något annat. Vi spånade lite igår, Make och jag och kom fram till (eller tillbaka till) tanken att det kanske inte är någon dum idé att köpa ett befintligt företag. Det vore najz att ta över något som redan rullar, göra det till sitt och jag börjar mer och mer gilla tanken på något eget. Jobba för sig själv. Make kollar med sina förmedlingskontakter, han har några bra som han jobbat med i många år, och på ingen tid alls får vi napp på något som förmedlingskontakten tror skulle passa mig perfekt, ett uppdrag på väg in.

Det låter som att det bara rusar iväg nu och jag vet att en idé är långt ifrån verklighet men jag tycker om att tänka på det. Tajmingen är ju inte helt hundra, om man skulle hitta något nu eller snart. Hur är man föräldraledig om man driver företag? Å andra sidan: Allt går att lösa.


Jag älskar Make för att han är så positiv och uppmuntrande. Någon annan hade kunnat säga Mjaaa, det kanske inte är någon bra idé? Klarar du det, verkligen? Är det inte skönt att vara anställd? Men Make har "tjatat" på mig i flera år om att han tycker att jag borde ha något eget, tycker det är självklart att jag ska testa och säger att det är självklart att jag klarar det, att jag skulle göra det så jävla bra om jag bara vågar. Så skönt att ha honom bakom mig. Han kan så mycket, vet så mycket, sådant som få andra vet. Det gör det enormt mycket lättare. Jag hade kunnat fastna på att jag inte vet hur man tar första steget men han vet exakt. Han vet allt, kan rabbla i sömnen sådant som andra betalar dyra konsulttimmar för - han är den dyra konsulten. Jag älskar att ha honom i mitt team.

Tänk om vi ångrar oss och sedan ångrar oss igen?

Nu när det närmar sig (nåja) föräldraledighet tänker jag rätt mycket på Efteråt. Vad ska jag göra sedan? Som det känns nu är jag sjukt osugen på att komma tillbaka hit, faktiskt sjukt osugen på att ens göra något liknande det jag gör. Jag brinner inte för inköp som jag gjorde, tycker inte att det är spännande eller kul. Jag vill byta spår och när jag känner som jag gör nu blir jag radikal - skulle kunna hoppa på vad som helst.


Under hemresan började vi prata om Firman igen, Makes pappas firma som Make efter många års velande till slut tackade nej till att ta över, men tanken spökar fortfarande. Det var inget lätt beslut, tungan på vågen var att vi inte ville flytta till Norrland. Hade företaget legat här hade det inte varit någon tvekan. Nu funderar vi igen. Inte för att det ens är säkert att det finns utrymme att ändra sig. Svärfar äger nu 40 procent av aktierna och övriga tre delägare 20 procent var. De förväntar sig att få köpa resten så snart de ordnat finansiering och skulle vi komma nu och säga att vi vill in skulle det så att säga antagligen bli lite dålig stämning. Men tanken finns där. Make skulle kunna börja som platschef på nyförvärvade anläggningen i staden som jag sagt att jag kan tänka mig att bo i (till skillnad från staden tio mil söderut där huvudkontoret ligget). Vi hade kunnat testa lite under föräldraledigheten. Hyra ut huset här, hyra ett hus där. Tycker man att det känns bra stannar man och blir delägare.


Det jobbigaste med tanken på att flytta, bort från mina föräldrar. Jag blir gråtfärdig när jag tänker på det. De har så fin kontakt med Son, är så viktiga för honom och han är så viktig för dem. I Norrland finns farmor och farfar, men deras intresse för barnbarnen är tämligen begränsat. Å andra sidan, där finns också Makes syster med familj. De är helt fantastiska och Son älskar sina kusiner.

Bara för det dyker det upp en helt amazing möblerad villa där, uthyres under ett år med start hösten 2017. Det kommer inte bli så, men om inte nu så när?

Villalivet

Jag har klickat hem en grästrimmer. Så jäla stort Win! på det. Fattar inte varför vi inte köpte någon redan för tre somrar sedan men egentligen var det först förra året, när jag gjorde i ordning min fina lilla odlingshörna, som det började kännas angeläget. Jag vill inte behöva vada genom fästingstinnt högt gräs för att komma åt.


En sak jag lärt mig sedan vi flyttade till hus är att när det kommer till verktyg och trädgårdsgrejer ska man aldrig köpa snålvarianten. Gjorde det i början men det slutar bara att man får åka tillbaka och köpa dyrvarianten. Trimmern blir ingen värstingmodell men en Husqvarna batteridriven. Gillar batteridivna grejer. Lätt att få igång och startsträckan till att göra jobbet blir obefintlig när det inte faller på att man saknar bensin eller inte lyckas dra igång motorn.


Fasen att jag inte beställde den redan i måndags/tisdags som jag tänkt, då hade jag haft den till helgen!

Lille skatt

Vi stannade en snabbis hos farmor och farfar efter bron, det är ändå så nära. Svårt att hålla känslorna i styr. Farmor som ligger i sin säng och det är fint och sorgligt på samma gång. Pinnstol bredvid där farfar sitter hela dagarna, håller henne i handen. Småblommiga påslakan från Ikea, de hade passat i en sommarstuga. Tänker att det är fint att hon får ha blommiga lakan, fluffiga och mysiga, inte de tråkiga desinficerade på sjukhuset.
"Jag har inte kunnat väcka henne än idag, men när ni kommer kanske hon vaknar" säger farfar och jo, det gör hon. Hon vet vilka vi är, till och med son, och jag sätter mig på stolen, håller hårt i hennes hand, stryker hennes arm och över kinden.

"Jag är så trött, så trött" viskar hon men greppet om min hand är fast.
"Vila, farmor" säger jag. "Du får vara trött och du får vila."
Hon blundar och håller min hand hårt och för ett ögonblick tänker jag att hon har slutat andas, att det vore fint om hon fick somna in nu, så här. 


Son är övertrött, vill sjunga Mormors lilla Kråka och springer som en vettvilling fram och tillbaka över golvet. Farmor hummar svagt med i melodin och jag ser hur hon vickar takten med fötterna under täcket.
"Behöver ni något? Har ni allt ni behöver?" viskar hon gång på gång.
"Vi har precis allt vi behöver" svarar jag. "Vi saknar ingenting."

Lik i garderoben

Idag föll det sig så att jag åt lunch med några kollektivare och hamnade med en kille jag brukar heja på men aldrig pratat med. Vi började snacka och efter en stund frågade jag om hans ursprung. Jag brukar inte göra det, det känns så fantasilöst och jag är rätt säker på att folk med utländsk bakgrund är rätt trötta på att hela tiden får frågan men jag anade spansk brytning och jo, han är från Chile.


Lite till snack och jo, han flydde hit från juntan men, visade det sig snart, han var med i juntan och deserterade, inte så att han var förföljd av dem.


Att du bara vågar berätta det? tänkte jag högt. Kan tänka mig att det mer eller mindre är skottpengar på en sådan fortfarande, med tanke på allt hemskt de tog sig för.
Nej, visst sa han. Men i hans fall var det redan rätt kört, för han syns på filmer från den tiden (sa han) och jag bara sa att jag inte ville veta, jag vill verkligen inte veta, för det kändes som att han ville berätta mer. Nu sitter jag och har gåshud på hela kroppen. Jag har precis ätit lunch med någon som mördat och torterat oskyldiga människor. Pappor, mammor, barn. Okej, han flydde från det och han hade kanske inget val (som det brukar heta) men ändå. Fy fan.