Vad du ska äta ikväll

Favoritmiddagstipset nu är tortellini (eller annan pastasort) al brodo. Enkelt och man kan göra det till hur många som helst i en gryta. Barnen kan hjälpa till att laga det och de tycker om att äta det! Win! Hemma hos oss får Son skala och dela grönsaker. Han har nyligen blivit befodrad till den mindre kockkniven men jag håller koll hela tiden. Make gillar det inte riktigt men jag tycker att det är bra att han lär sig hantera en riktig kniv och är av uppfattningen att en bra kniv är mindre farlig än en dålig.
Lills jobb är att stoppa grönsakerna i grytan, även det under överinseende naturligtvis.

 

Gör en buljong med (jag hade) selleri, lök, morötter, palsternacka, lagerblad, grönpepparkorn och säkert en massa annat också, kylskapsrensning. Hjälpte till med ganska mycket köpefond också, gillar Knorrs gel – en himla skillnad jämfört med buljongtärningar. När man är nöjd med buljongen häller man i valfri fylld pasta men tips är att hellre använda för lite än för mycket pasta, för det är lätt att värma på buljongen och pytsa i ett paket pasta till, men knyten som legat för länge i buljongen är bara att slänga. Som alla vet är överkokt pasta en dödssynd.

 

Ja, så kokar man pastan några minuter i buljongen och serverar som soppa i djupa tallrikar. När syrran och hennes man gjorde detta på annandag jul (tradition i Italien) rostade de brysselkål i ugnen och serverade som 'side'. Jag frågade om jag skulle få onda ögat av italienarna vid bordet om jag lade parmesan på brysselkålen också (börjar lära mig vad de tycker är konstigt beteende). Ja, sa de, men gör det ändå om du vill. Det gjorde jag och det var gott. 

Burr!

Undrar just om jag någonsin frusit så mycket på någon arbetsplats som här. Alla går runt i bylsiga collegetröjor med blixtlås (tröjorna tillhandahålls av företaget och kanske borde betraktas som en löneförmån), men jag avböjde p g a jag vill inte bli en sådan som hasar runt i bylsig collegetröja på jobbet men ibland måste jag låna en för att inte frysa ihjäl. Idag har jag tredubbla lager; ett linne, en blus och en finstickad kofta men fryser ändå. Igår klickade jag hem ett naturfärgat linne i merinoull, att ha under jobbkläderna. Hoppas att det kommer hjälpa.

Nockisar

Jaha, snart 40 år gammal har man upptäckt gnocci. Har alltid haft en bild av det som stabbigt och lite slemmigt men så gick det innan jul upp för mig att man ska steka dem och inte koka dem!

 

Asså gu' så gott det är! Och bästa är att det är sisådär hälften till en tredjedel av kalorierna jämfört med vanlig färskpasta. På nyårsdagen fick jag feeling och gjorde egna. Wow-poängen mer värda än den smakmässiga skillnaden, får jag nog påstå, men trevligt projekt om man nu är sugen på ett sådant.

 

Nocki, uttallas det förresten. Det upplyste, på förekommen anledning, min syster mig om precis så snorkigt som bara hon kan. Jorå, så nu lagas det gnocci hemma, minst en gång i veckan och ofta samma recept eftersom Make är tokig i det:
Man steker dem i smör och olja så de blir gyllene. Man ansar svartkål kokar ca 1 minut, lyfter upp och lägger i kallt vatten. När gnoccin är klar lägger man en finhackad vitlöksklyfta i pannan, lite extra smör, och svartkålen som man hackat lite grovt. Innan vitlöken börjar se bränd ut lägger man upp på tallrik, pressar lite citron på, en helvetes massa parmesan (ska man ta med en grej hem från Italien är det en kilosklump parmesan, eller två) och rostade pinjenötter. En 15-minutersövning och så jädra gott.

 

Barnen är inte lika frälsta som vi, men jag tycker att de ska kunna äta stekta potatisklumpar med massor av smör och riven parmesan på. Barn ska gilla det.  

Villfarelser

Idag ser jag fram emot nya rekommendationer från FHM. Känner mer och mer att vi måste tagga ner runt covid (men det får man väl inte säga i det här landet). Hörde på radio att 3 000 poliser (av ca 10 000) var hemma från jobbet igår, p g a symptom eller smitta eller familjekarantän. Det är samhällsfarligt! Kanske bli den här omnikron det som frälser oss från ondo. Snart kommer "alla" ha haft det och då kanske vi kan pusta ut lite? Ytterst tacksam att det inte var så här för 1,5 år sedan. 

 

Jag har hållit mig hemma några dagar, eftersom Cass väntar på sitt testresultat, men det kan ta en vecka innan hon får svar så idag skulle jag ändå åkt till jobbet. Gick upp tidigt, så trött att jag inte hörde att klockan ringde. Piffade, tog på plommonlila kjol och den rostoreanga sidenblusen med leoparder på. OBS: Ej leopardmönstrat. Leoparder. Precis när jag skulle åka kom sömndrucken Make ner i hallen och övertalade mig att stanna hemma, för det regnade inatt, nu har det frusit på och det blåser fortfarande mycket. Största skräcken är att åka och inte komma hem igen, så är det. Så nu sitter jag här.

 

På helt annat tema: Igår berättade vi om Cass för semlor. Har nämligen varit i villfarelsen att det är en ursvensk företeelse men hon ba' Det låter ju precis som (vad det nu hette på franska). Vi bildgooglade och jajemen, de har semlor i Frankrike också. Identiska! Hela ens värld bara rasar samman, liksom. Nu kan man inte vara säker på någonting länge. 

Pragmatisk

Jag är en liten fuskis. Går genom livet med "good enough" som ledstjärna och talar passionerat om hur "lagom" per definition (!) är bäst. Mitt bästa livsråd till en tonåring som står inför skolval osv: Gör det inte svårare för dig än du behöver. OBS: Inte samma sak som att säga "gör det inte svårt för dig". Tonvikten ligger på "...än vad du behöver".

 

Nu när Son sitter med läxorna och har hyfsat lätt för det tycker jag att äh! Den här veckan skulle han räkna exakt samma tjugo tal varje dag, alltså räkna samma tal sju gånger. Alla rätt första dagen, på nolltid. Då tycker jag att det är helt onödigt att han ska sitta och räkna samma sak sex gånger till utan lät honom bara skriva av samma svar men sa att det är bara för att han redan kunde så bra. Om han haft svårt för det hade jag tveklöst insisterat på att han skulle traggla. Make kom på oss och tyckte att det var fel av mig att lära Son att fuska. Fusk och fusk. Mja. Möjligen. Jag föredrar att se det som att vi är pragmatiska.

Make tycker att det är bättre då att lämna kolumnerna tomma och förklara varför för fröken. Nä, säger jag. Det funkar inte. Lärare fattar inte sådant. Son skulle bara få bakläxa. Jag har ärligt talat inga höga tankar om lärare som yrkesgrupp, det har jag efter mamma. Hon brukar säga att om man träffar på en grupp människor som alla pratar i mun på varandra kan man vara säker på att de är lärare.

Förresten; hur kan man vara lärare och skriva så illa som Sons fröken gör? Särskrivningar och syftningsfel till höger och vänster. Snudd på att Son skriver bättre än hon. Åtminstone fattar han (redan!) det där med särskrivningar och älskar Instakontot Sverige mot särskrivningar. Äpplet faller inte  långt från päronträdet, som farfar skulle ha sagt.  

Mekanisk lösning för fysiskt behov

Men gu' så trevligt att vara igång med bloggandet igen! Håller på att läsa ikapp mig hos er också, tar någon varje dag!

Cass har varit rejält hängig senaste dagarna. Idag jobbar jag hemma och tog med henne till vårdcentralen så att hon fick ett s k A-nummer (när man inte har ett svenskt personnummer) och test. Håller naturligtvis tummarna för att det inte är covid men...

 

Jag önskade mig en såndär masserande nackkudde i julklapp men fick en fin kaffemaskin istället. Bra julklapp men jag har fortfarande knutor i ryggen som gör att armarna nästan domnar ibland, och när man fantiserar om att lägga sig på typ ett kålhuvud för att få tryck där det gör ont tänker jag att jag ändå unnar mig en såndär mojäng. Ja, ska ha RIKTIG massage också, men tycker det är svårt att veta var. Har ingen jag går till och överväger att boka instruktören på crossfitpasset jag var på förra veckan. Om man inte vet vem man ska gå till kan man väl lika gärna gå till någon som är charmig och har helt amazing armar?

Livstecken

Ja hej! Det är jag!

 

Det har varit lite tunt med uppdateringar här men allt är bra! Förra måndagen började jag på nytt jobb och det känns bara bra. Ordning och reda, mer "löpande band" än jag haft på länge och med tanke på hur hösten var känns det tacksamt. Nu första månaden är jag på jobbet trots att det egentligen är hemmajobb som gäller, eftersom det är så svårt att komma in i något nytt hemifrån.

 

Jag är tillbaka snart igen! Hoppas ni alla har det bra!