Kalasförväntningar

På tal om födelsedagskalaset så började vi på lunchen prata om att alla inbjudna gäster verkar utgå ifrån att det är "utan barn" och jag fattar inte varför. Det börjar klockan tolv och okej att jag skrivit att jag önskar mig vin men man bjuder ju inte på vin man får (det har Magdalena Ribbing sagt) och mina kollegor sa alla att om de blev bjudna på ett 40-årsfirande som börjar klockan 12 så skulle de räkna med att det är tänkt att hålla på hela eftermiddagen, kvällen och in på natten. Jag har som sagt tänkt lunch, lite bubbel, kaffe, tårta och så tack-å-hej. Får PANIK om folk sitter kvar efter det och man kan ju inte gärna sätta en sluttid för ett 40-årsfirande.

För övrigt: Barn ÄR välkomna! Jag RÄKNAR med att folk tar med sina barn. Våra barn ska ju vara med.

 

Till största delen blir det släkt som kommer och de kommer garanterat att lämna efter tårtan. Jag blev tvungen att fråga en kompis (som frågat om barn är välkomna) om de tolkat inbjudan som att det blir party-natten-lång men hon sa bestämt nej. Kanske jävlades mina kollegor bara med mig. Väldigt sannolikt, eftersom det verkar vara ett av deras största glädjeämnen i livet.

Efter en go' påskhelg

Det var nog inte bara vi som njöt av vädret i helgen? Make beskar alla fem äppelträd och jag räfsade höstlöv och gjorde ett fåfängt försök att få bukt med kirskålen. Det är ju så med trädgårdsarbete, liksom det mesta annat, att lite är bättre än inget.

 

Jag har noterat något som ser ut som små bett på magen. Det kommer enstaka nya då och då men jag har inte tänkt på det direkt, förrän jag stod i duschen igår kväll och började tänka på vägglöss. Kunde inte skölja schampot ur håret fort nog för att komma ut och börja googla. Jag tror inte att det är vägglöss, dels eftersom de flesta bilder på betten inte ser ut som mina (några enstaka påminde faktiskt lite om de jag har, men jag tror ändå inte att det är det. De kliar inte och sitter inte på rad, eller i grupp, så som verkar vara typiskt för vägglöss. Jag började ändå riva och slita i sängen halv tio på kvällen, upptäckte att madrassen mot huvudgaveln var väldigt dammig och äcklig. I dammet hittade jag små skal från insekter. Panik x2 men ny googling visade att det var rester från pälsänger. Kände mig som en actionfigur, husmorsvarianten, med mobilficklampan som ett lasersikte på dammsugarens munstycke. Pälsänger, carpet beetles, verkar inte bita människor så de förklarar inte mina bett, men hellre det än bed bugs. Sov i alla fall illa, vaknade och tyckte att det kliade överallt. I eftermiddag ska jag ta fram min steamer.

 

Min 40-årsfest närmar sig med stormsteg, mindre än två veckor kvar och jag har äntligen landat i att det blir hamburgare för hela slanten, men vi grillar själva. Känns som ett genidrag faktiskt. Busenkelt att förbereda, jag som hade ställt i mig på att stå i flera dagar och laga mat. Nästa helg ska vi ta fram utemöblerna och förbereda allt. Jag tror att jag kommer bjuda bara på vegetariska burgare. Tycker att beyond meat är väldigt gott. Någon som vet hur de funkar att grilla? Till blir det en massa såser och röror, öl, bubbel, alkoholfritt, mm.

 

En person jag bryr mig mycket om har, efter en längre tid som singel, börjat försöka dejta men av tre försök har hon blivit blåst tre gånger, alltså att männen inte dykt upp fast de sagt att de varit på väg. Hon, som inte dejtat på femton år (om ens det räcker), har stått med lagad middag, fixat hus och ett textmeddelande som säger "Strax där!"
Jag har ju förstått att dejtingklimatet är ett annat nu än på min tid men det är helt sjukt, hur respektlöst man behandlar folk och den här kvinnan borde räknas som högvilt. Hon hade tveklöst kvalificerat sig som TV-Bachelorette men ändå blir hon totalghostad tre gånger av tre, av tre olika män. Är det en maktgrej de håller på med, att jävlas? Jag fattar verkligen inte?

Livet idag

Vårt nya lilla rum växer fram. Dagbädden jag hittade på Erikshjälpen för 425 spänn passade i princip på centimetern in mellan de två väggarna. Bekväm är den också. I söndags var jag på Jysk och hittade en manshög stapel demo-bäddmadrasser till rejält nedsatt pris. Jag valde den med bäst rabatt, tog hem, tvättade överdraget och bäddade fint. Det blir en så mysig liten vrå!

In other news: Hur ska man göra för att inte tröttna på sitt jobb? Jag har blivit van vid att byta för ofta, tycker redan att det börjar klia i kroppen. Jag är så trött på hur nuvarande jobbet ska göra allt så j-a komplicerat. Det finns massor att hugga tag i för en (som jag) duktig strateg men nu ska vi jobba enligt den här insålda konsultprocessen och det ska vara tvärfunktionellt och själv tycker jag att fokus är processen, inte att få jobbet gjort. Observera att mitt motto i livet normalt sett är Trust the process, det är alltså inte så att jag normalt sett inte tror på processer. Också trött på att man inte får tycka att det är blä-igt för då är man ingen good sport och har dålig inställning. Det är en himla massa workshops och 'tycka till' och 'reflektera' men det är som att alla sådana tilltag är för att få oss alla att tänka på samma sätt, att vi ska tro att vi fått tycka till när det i själva verket inte spelar någon som helst roll vad vi tycker. Jag föredrar att någon bara bestämmer vad vi ska göra hur, framför dessa tidskrävande spel för gallerierna. 

Det är bara det att jag inte vet vad jag vill göra. Igår lekte jag med tanken på att säga upp mig och bli dagisvikarie. Träffade en kvinna som gör det och tycker att det är fantastiskt. Hon bestämmer dag-för-dag om hon vill jobba eller inte, vet vilka förskolor som är trevliga och vilka man ska undvika. Det hade inte varit så himla dum tillvaro. Om ett år, kanske. När vi är på grön(are) kvist?

Ironiskt värre

I fredags informationsmöte i matsalen med konfidentiellt innehåll för hela företaget, alla blev uppmanade om att inte prata om vad som sagts med någon, familj som vänner. Just när VDn och huvudägaren stod och redogjorde för det mest känsliga kommer en kille som ska leverera en brödkorg. Oäääääändligt långsamt hasar han sig hela vägen genom rummet, bakom VDn, bakom huvudägaren som pratade. Han gjorde sitt ärende med brödkorgen innan han lika oäääändligt långsamt hasade sig tillbaka samma väg han kommit. VDn såg ut som att han helst hade velat pausa presentationen (alternativt strypa killen, alternativt strypa den som inte tänkt på att se till att obehöriga hålls borta under presentationen) men det var ju så dags och kommer det i lokalblaskan vet vi vem som läckt, haha.

F ö också lite ironiskt, att berätta en hemlis för 400 personer och tro att de inte kommer komma ut men man uppskattar att de ändå sa något. Nu blir det åka av, hörni. 

Fredagssvepet

Här kommer ett svep med hänt-sen-senast!

 

Jag hade utvecklingssamtal med min chef. Fick en neutral gubbe som omdöme. Det fanns en jätteglad (den jag själv valde p g a tycker att jag ett bättre jobb mitt första halvår här än man kan förvänta sig), en halvglad, en med mun som ett streck, en halvledsen och en jätteledsen. Jag fick alltså den med streck-munnen. Motiveringen: Att jag inte varit här så länge samt något jag sa i förbigående när jag jobbat här en vecka, som han (helt felaktigt) tolkade som att jag "helst vill jobba så som jag gjort tidigare". Det där sista redde vi ut, men hur puckad är inte min chef? Tala om att bli avtänd. Jag började genast fundera över hur länge jag behöver vara kvar för att det inte ska se konstigt ut i mitt CV. Båda tidigare tjänsterna blev mindre än ett år var. Han är snäll med annat. Det var inga problem att jag vill sitta i Italien och jobba en vecka i juli. Det trodde jag inte att han skulle säga okej till men jo, han säger att han har tillit o s v. Han är ju nöjd med mig, det vet jag, men det är som att han tror att om han ger en lillfingret så tar man hela handen.

 

Senare samma eftermiddag blev jag utskälld av en tant som jobbar på ICA Maxi för att jag gick genom snabbkassan med fler än 15 varor. Vet inte precis hur många jag hade men det blev två halvfulla kassar så det var liksom inte en hel kundvagn. Jag köper att regler är regler men blev ursinnig över hennes sätt. Man fick intrycket av att hon gjort det till sin livsuppgift att sätta dit folk som inte respekterar 15-varors-regeln. När jag ungefär lika aggressivt ifrågasatte vad problemet egentligen var svarade hon att andra kunder får vänta. Då var det rätt gött att påtala att i princip alla andra utveckningsterminaler var lediga och inte en själ väntar på att jag ska bli klar. Jag skojar inte när jag säger att det hängde i luften att hon skulle hindra mig från att slutföra mitt köp (som i princip redan var klart).

 

Angående en eventuell ny familjemedlem så antar jag att kommunkvinnan börjat begära ut våra registerutdrag och idag gav jag henne Lisa som referens. Vi mätte rummet som ska bli Bonus och jag upptäckte till min stora förtvivlan att kortsidan som jag kallt räknat med var 200 cm och därmed perfekt för säng bara var 198 cm. Shit! Men Bra! För igår på Erikshjälpen hittade jag en fräsch dagbädd/säng som bara var 190 cm lång! Det var ett mindre snyggt 90-talsmönstrat tyg på så jag tänker att jag klär om den, alternativt slänger en sängkappa över alltihop. Vi har hittat en fin tapet som ska få komma upp. En ny rullgardin, tak-till-golv-gardiner. Det blir så fint!

 

Cass var på besök förra helgen, första gången sedan Lisa kom. Det var lite nervöst för vibbarna från Cass när vi pratat på Facetime (om Lisa) har varit ett ansträngt, påklistrat leende och Lisa har å sin sida förefallit ganska obekväm när Cass kommit på tal. Klassisk exet-och-den-nya-dynamik. De är så olika på ytan. Cass den superstylade citytjejen och Lisa som är från en liten, liten by i sydvästra Frankrike och väldigt mycket mer jordnära. Det var ingen superstämning först. De tjafsade "på skoj" om huruvida det heter pain au chocolat eller chocolatine och jag tyckte nog att Cass tog i onödigt hårt när hon "skojade" om att Lisa var mindre fransk eftersom hon insisterar på det senare. Jag sa till Make redan vid fem att hämta en flaska bubbel för här behövdes smörjmedel! Efter ett tag började tjejerna hitta sina gemensamma nämnare (BRÖD, jag har inte till fullo fattat hur oerhört viktigt och centralt BRÖD är för fransoser) och barndomsminnen.  Framåt tiotiden drog jag mig tillbaka, Make hade sedan länge gått för att natta barn, men tjejerna satt kvar och bubblade till efter midnatt. 

Kristallkulan

 Så mycket med Lill som påminner om min syster när hon var liten. De har likadana fötter, jättelånga och jättesmala. Lill är lika känslig med strumpor som min syster var. ”De är osköna!” gnällde min syster och ”De är osköna!” gnäller Lill som ett eko, 30 år senare. 

Lill vill inte ha för mycket smör på mackan, precis som hennes moster inte ville och det är med en liten klump i magen jag anstränger mig för att bre tunnare än vad som känns naturligt, för jag tänker på hur det blev senare i livet för min syster, den konstiga ätstörningen som varken var anorexi eller bulimi. Den har ett eget namn som jag inte lagt på minnet men innebär att man äter så nyttigt att det blir ohälsosamt. Det var aldrig det att min syster inte åt, det gjorde hon, men alldeles för få kalorier i kombination med hård träning och det var som att allt började när hon var i Lills ålder och bara ville ha minimalt med smör på mackan. 

(Kärleks)livet osv

Då kan vi checka av en trevlig helg i Göteborg!

Det var fint att få vara iväg med Make, lite revansch efter Palma-resan vars upplösning fortfarande ger mig ångest när jag tänker på det. Vi har inte pratat om den resan, som att vi båda vill stryka den ur minnet. Det är konstigt, jag fattar att det är konstigt men ändå är det på något sätt bra. Inte så som man hade valt, om man fick välja själv, men det är ändå bra Jag DM:ar på Insta med någon som skriver "Ligg mycket!" när hon får veta att vi har barnfri helg på hotell och det svider till. För ovanlighetens skull önskar jag att vi kunde. Vi skedar både morgon och kväll, kramas, är nära, håller hand, pussas, myser men det är så långt vi kommer. Det finns inget att jobba med. Annan beröring skulle bara bli obekväm, obehaglig till och med – det tycker vi båda. Båda hade säkert kunnat tänka sig att röra den andre, men ingen av oss vill bli berörd.

 

Kanske är det våren, men min kropp längtar efter Äventyret på ett sätt som den inte gjort på väldigt längre. Inte en fiber av mig önskar att han var där istället för Make, det är Make jag vill tillbringa helgen med men ikväll hade jag gärna svängt förbi Äventyret en stund.

 

Det blev som det blev och är som det är, äktenskapet. Våra förutsättningar är inte som andras, men jag tror att vi är minst lika lyckliga, allt sammantaget.