Då kan vi checka av en trevlig helg i Göteborg!
Det var fint att få vara iväg med Make, lite revansch efter Palma-resan vars upplösning fortfarande ger mig ångest när jag tänker på det. Vi har inte pratat om den resan, som att vi båda vill stryka den ur minnet. Det är konstigt, jag fattar att det är konstigt men ändå är det på något sätt bra. Inte så som man hade valt, om man fick välja själv, men det är ändå bra Jag DM:ar på Insta med någon som skriver "Ligg mycket!" när hon får veta att vi har barnfri helg på hotell och det svider till. För ovanlighetens skull önskar jag att vi kunde. Vi skedar både morgon och kväll, kramas, är nära, håller hand, pussas, myser men det är så långt vi kommer. Det finns inget att jobba med. Annan beröring skulle bara bli obekväm, obehaglig till och med – det tycker vi båda. Båda hade säkert kunnat tänka sig att röra den andre, men ingen av oss vill bli berörd.
Kanske är det våren, men min kropp längtar efter Äventyret på ett sätt som den inte gjort på väldigt längre. Inte en fiber av mig önskar att han var där istället för Make, det är Make jag vill tillbringa helgen med men ikväll hade jag gärna svängt förbi Äventyret en stund.
Det blev som det blev och är som det är, äktenskapet. Våra förutsättningar är inte som andras, men jag tror att vi är minst lika lyckliga, allt sammantaget.
2 kommentarer:
Jag tänker att insikten om att man inte har allt, inte kan ha allt, och inte strävar efter perfektion utan uppskattar det man har... den är viktig.
Ja, den är viktig. Lätt att bara jämföra med vad en typ av relation borde bestå av, vad som är det normala, men i slutet av dagen är det viktigaste att man är lycklig. Vi saknar en del men vi har så mycket annat som är fint, som andra saknar.
Skicka en kommentar