Här kommer ett svep med hänt-sen-senast!
Jag hade utvecklingssamtal med min chef. Fick en neutral gubbe som omdöme. Det fanns en jätteglad (den jag själv valde p g a tycker att jag ett bättre jobb mitt första halvår här än man kan förvänta sig), en halvglad, en med mun som ett streck, en halvledsen och en jätteledsen. Jag fick alltså den med streck-munnen. Motiveringen: Att jag inte varit här så länge samt något jag sa i förbigående när jag jobbat här en vecka, som han (helt felaktigt) tolkade som att jag "helst vill jobba så som jag gjort tidigare". Det där sista redde vi ut, men hur puckad är inte min chef? Tala om att bli avtänd. Jag började genast fundera över hur länge jag behöver vara kvar för att det inte ska se konstigt ut i mitt CV. Båda tidigare tjänsterna blev mindre än ett år var. Han är snäll med annat. Det var inga problem att jag vill sitta i Italien och jobba en vecka i juli. Det trodde jag inte att han skulle säga okej till men jo, han säger att han har tillit o s v. Han är ju nöjd med mig, det vet jag, men det är som att han tror att om han ger en lillfingret så tar man hela handen.
Senare samma eftermiddag blev jag utskälld av en tant som jobbar på ICA Maxi för att jag gick genom snabbkassan med fler än 15 varor. Vet inte precis hur många jag hade men det blev två halvfulla kassar så det var liksom inte en hel kundvagn. Jag köper att regler är regler men blev ursinnig över hennes sätt. Man fick intrycket av att hon gjort det till sin livsuppgift att sätta dit folk som inte respekterar 15-varors-regeln. När jag ungefär lika aggressivt ifrågasatte vad problemet egentligen var svarade hon att andra kunder får vänta. Då var det rätt gött att påtala att i princip alla andra utveckningsterminaler var lediga och inte en själ väntar på att jag ska bli klar. Jag skojar inte när jag säger att det hängde i luften att hon skulle hindra mig från att slutföra mitt köp (som i princip redan var klart).
Angående en eventuell ny familjemedlem så antar jag att kommunkvinnan börjat begära ut våra registerutdrag och idag gav jag henne Lisa som referens. Vi mätte rummet som ska bli Bonus och jag upptäckte till min stora förtvivlan att kortsidan som jag kallt räknat med var 200 cm och därmed perfekt för säng bara var 198 cm. Shit! Men Bra! För igår på Erikshjälpen hittade jag en fräsch dagbädd/säng som bara var 190 cm lång! Det var ett mindre snyggt 90-talsmönstrat tyg på så jag tänker att jag klär om den, alternativt slänger en sängkappa över alltihop. Vi har hittat en fin tapet som ska få komma upp. En ny rullgardin, tak-till-golv-gardiner. Det blir så fint!
Cass var på besök förra helgen, första gången sedan Lisa kom. Det var lite nervöst för vibbarna från Cass när vi pratat på Facetime (om Lisa) har varit ett ansträngt, påklistrat leende och Lisa har å sin sida förefallit ganska obekväm när Cass kommit på tal. Klassisk exet-och-den-nya-dynamik. De är så olika på ytan. Cass den superstylade citytjejen och Lisa som är från en liten, liten by i sydvästra Frankrike och väldigt mycket mer jordnära. Det var ingen superstämning först. De tjafsade "på skoj" om huruvida det heter pain au chocolat eller chocolatine och jag tyckte nog att Cass tog i onödigt hårt när hon "skojade" om att Lisa var mindre fransk eftersom hon insisterar på det senare. Jag sa till Make redan vid fem att hämta en flaska bubbel för här behövdes smörjmedel! Efter ett tag började tjejerna hitta sina gemensamma nämnare (BRÖD, jag har inte till fullo fattat hur oerhört viktigt och centralt BRÖD är för fransoser) och barndomsminnen. Framåt tiotiden drog jag mig tillbaka, Make hade sedan länge gått för att natta barn, men tjejerna satt kvar och bubblade till efter midnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar