Under ytan

Den lilla kurviga en grej på lunchen idag, på tal om ett namn på en besökare som fick Den lilla att dra parallellen till att ”Lo kanske också håller på med läder och piskor (med andemeningen att jag skulle vara den som höll i piskan) och jag flinade I de lugnaste vatten… (det sämsta man kan göra är att förneka, skämtsamt hålla med är bättre. Den lilla kurviga sa Jag är inte säker på att det är så lugna vatten… och sedan: ”Lo är som en islossning på (den stora sjön). Man tror att isen ligger och allt är lugnt och stilla men har ingen aning om vad som gömmer sig under ytan.” Det var faktiskt träffande, det måste jag säga.  Anna fick en glimt i blicken och sa ”Ja, isen kan vara förrädisk”. Jag är väldigt säker på att hon såg en del av ett SMS från Äventyret en gång för länge sedan, tillräckligt för att misstänka men inte nog för att vara säker.

 

Det har jag f ö hört förr, från både kvinnor och män. Du ser snäll och oskyldig ut men man får liksom en känsla av att… Jag antar att den klick som är mer säkra på sin sak inte säger något alls. Jag tar det med ro och bemöter det lika skämtsamt som allt annat. Folk kan tro och gissa och känna på sig men spela roll. Jag har aldrig någonsin gjort ens en vag antydan om mina preferenser på jobbet, skulle aldrig komma på tanken att med flit låta den jag är hos Seglaren skina igenom i något annat sammanhang men om en del är perceptiva och uppfattar en skiftning under ytan så får det väl vara så. Ingen kommer ändå veta säkert.   

 

Och ja, Seglarens kollegor, vissa av dem, anar nog de med. Dagen efter att jag varit där för ett tag sedan bad en kollega till honom om spontan husesyn inför en gemensam tjänsteresa och först när det var för sent insåg Seglaren att han glömt vissa onämnbara föremål framme. Det tog till slutet av en väldigt lång t/o/r-bilresa innan kollegan tog mod till sig och frågade om Seglaren träffar någon nu. Jag höll på att dö av genans å Seglarens vägnar men själv tyckte han mest att det var komiskt och han fick ju säga att jo, han träffar någon, för den alternativa slutsatsen hade varit betydligt mer skämmig. 

Ditt och datt

Vet inte om jag är överkänslig eller tolkar in för mycket men tycker att jag fått lite konstiga mejl senaste tiden. Två män från olika företag som kommit med propåer som känns en aning… tveksamma. Den första levererar inte till oss idag och jag är inte intresserad heller, vilket jag vänligt, tydligt och pedagogiskt förklarat i två olika mejl men han framhärdade och skrev något konstigt om att ta en kaffe ihop och se om det är trevligt för då kan jag välja hur jag vill gå vidare och inget jobbsnack om inte jag initierar det. Skickade till Junior och hans Namne för manligt perspektiv – båda sa att det defintivt var creepy. Oavsett avsikt blir jag väldigt irriterad på att någon inte respekterar när jag varit tydlig med att jag inte är intresserad, utan verkar tro att om han bara är tillräckligt trevlig så kommer jag prioritera om.

 

Igår fick jag mejl från en ny kontaktperson hos en leverantör som inte heller är prioriterad att ha möte med, mest för att de redan säljer allt i sitt gebit som vi köper och det är ett sidospår som jag inte lägger en minut mer än jag måste på. Vi hälsade på varandra kort i vintras och jag drog mig till minnes att det var ett bzzz-ögonblick, det var ju en stilig karl och han såg ut att tycka motsvarande om mig men inget jag fäste något som helst avseende vid. Nu vill han bjuda på lunch nästa vecka, ’informellt och utan agenda’ för att ’lära känna mig bättre’. Igen: Även om jag läser in för mycket i det känner jag att jag inte har något som helst intresse av att äta lunch med någon jag inte känner minsta lilla. Vad ska vi prata om? Familj och semesterplaner - till vilken nytta? Nej tack.

 

Helt orelaterat ovanstående: Jag läste nyligen att många (konsumtions)köp leder till (typ) i genomsnitt fyra andra köp. Ett par nya byxor triggar att man även vill ha nya skor och kanske en blazer som gör outfiten komplett. Köp en ny lampa till vardagsrummet och plötsligt vill du ha nya soffkuddar, andra gardiner osv. Mycket träffande. Som smålänning köper jag ofta enliters schampo/balsam-förpackningar och de får inte plats i den dolda hyllan i min dusch så jag har dem ståendes på golvet eller ovanpå duschväggen i glastegel. Igår beställde jag nytt balsam och kom samtidigt på att jag vill ha väggfasta pumpar i duschen. Hittade på Åhléns vägghängare med 3M-tejp för 1-3 stycken valfria flaskor på Åhléns. Köpte en svart sådan, samt stilrena svarta pumpflaskor. I eftermiddag har tejpen på vägghängaren härdat 24 timmar och jag ser mycket fram emot att fylla på med produkter och gömma undan de fula bulkiga. Om det funkar ska jag sätta upp likadana i Makes dusch, tror han kommer uppskatta det. 

A place where things go to die

Min ID4 är fortfarande uppfuckad, ursäkta franskan. Förra söndagen behövde vi ju bärga den men när personalen på verkstan kom till jobbet tisdag morgon fungerade den finfint. Igår samma visa igen. Jag var runt en massa ärenden på förmiddagen men på eftermiddagen vägrade den starta och har varit typ död i ett dygn, tills idag vid lunchtid. Så kan man ju inte ha det. Nu står den hos vår lokala VW-verkstad som lovat att göra felsökning under veckan.

 

Messade med Seglaren som var frustrerad på sin symaskin. Japp, karl’n har (hade) en (second handad) symaskin. Jag häpnade när jag såg den första gången men jo, ”jag är rätt bra på att sy” sa han. Igår försökte han byta en dragkedja på båtkapellet och det ville sig inte alls, senare på eftermiddagen fick jag en bild på symaskinen efter att han avreagerat sig på den med en slägga och därmed befäst det han brukar säga om att ingen maskin någonsin vunnit över honom. Symaskinen såg faktiskt ganska besegrad ut men vill påstå att ingen av dem vann.

 

Jag frågade om jag fick låna hans slägga till min bil men han rekommenderade brand istället, lättare med ersättning från försäkringen. Då undrade jag om han kunde ta med något hem från jobbet för att ge bilen en knuff i rätt riktning, en bazooka eller så. På alla arbetsplatser finns ett utrymme där grejer som borde slängas hamnar, trasiga stolar är en klassiker. Borde finnas där också tyckte jag, det skulle duga med något som inte är helt uttjänt utan kanske bara har lite dålig sprutt. Sprängmedel som passerat bäst före-datum till exempel, ingen vet hur det ska sorteras (ej brännbart) så då hamnar det där istället. Han lovade kolla upp det, villkorat att hans symaskin inkluderas om det nu ska smälla. Släggan var tydligen bara en aptitretare. 

Ytligheter

En söndagsförmiddag i lugnt hus. Make är på unn-helg i Göteborg med kompisar. Det är inte jämförbart med mina get-aways men jag blir glad när han gör sådant, att han också får komma iväg och ha det bra ibland, om än på ett annat sätt och inte alls lika ofta som jag. 

Lills kompis sov över igår. Hon är sladdis och beter sig som ett ensambarn. Det blir många djupa andetag men hon har varit Lills bästis sedan de var tre och när det blir alldeles för mycket attityd gör jag klart att hon kan välja mellan att bete sig eller gå hem. Jaja säger hon obekymrat, skärper sig (tillräckligt) och så är det inte mer med det. 

I fredags hade jag en av mina sällsynta hemjobbardagar. Under veckan hade jag klarat av alla uppgifter som kräver två stora skärmar och kunde fixa med sådant som går att utföra på bara en laptop utan att bli galen. En vanlig arbetsdag hoppar jag mellan fem olika Excelfiler, flera olika fönster i affärssystemet, Teams, Chrome (för webbaserat ritningsarkiv) och gud vet hur många meddelanden i Outlook, då fungerar det inte med bara en liten skärm. Passade på att köra flera maskiner tvätt och tog långlunch med Make, vi tittade på vad jag önskar mig i födelsedagspresent. Fastnade för en ring med en karats solitär i prinsessfattning. Elegant och tidlöst. Nu med labbodlade alternativ kommer en sådan ring liksom inom räckhåll. Motsvarande med naturlig diamant gick loss på så mycket att jag blev generad över att ens ha ställt frågan. Om det nu känns som fusk med labb-sten kan man trösta sig med att de är garanterat 'fair trade', inga blodsdiamanter eller ursprung från konfliktområden där inte. 

I veckan har jag videomöte med Femcare. Det ska bli väldigt spännande att se vad de säger. Det här med åldrande alltså. Senaste året har jag blivit noga med att lägga samma hudvård på halsen som ansiktet, plötsligt går det åt dubbelt så mycket av allting. Nu har jag bestämt mig för att börja med ovansidan av händerna också, inklusive daglig spf. x3 - med andra ord. En av mina bästa produkter är Eucerin Photo aging control, som går utmärkt att använda dagligen under makeup (på sommaren använder jag den ibland som dagkräm). Den skyddar även mot strålning från skärmar (HEV) och är minst sagt prisvärd. Från och med nu kommer den ingå i min rutin på ansikte, hals och händer. Nu säger Vän av Ordning att det väl inte är hela världen att bli lite rynkig och nej, det är det så absolut inte och jag lägger ingen som helst värdering i andras utseenden, men jag ser det som en sport att fördröja det för mig själv.

Fullmakt

Innan vi börjar förhör han sig om hur jag mår, om jag har ont eller är extra känslig, om det är något något jag helst vill låta bli. Det explicita berör mig. Utan att jag någonsin behövt säga det förstår han att mitt samtycke kan upphöra vilket ögonblick som helst.

 

Du vet ju nu att jag bara vill dig väl säger han när jag berättar hur mycket jag uppskattar det. Visst - men det där med att inte vilja någon illa är den lilla biten. Det är hans omdöme, att han inser sitt ansvar, hur mån han är att inte begå några överträdelser ens av misstag som inte är någon självklarhet - särskilt viktigt mot bakgrund av det vi resten av dagen ska ägna oss åt i något av hans sovrum, i hallen mellan rummen, mot hans köksvägg, i hans vardagsrum.  

 

Det finns en gammal rest från förr, en sista som legat kvar och skavt. Seglaren har vetat länge, både att det är svårt och att jag vill komma över det, men det är först nu vi är mogna att närma oss det. Han forcerar inget fysiskt, låter mig bestämma takten men använder befälstonen, den som är så mättad med latent pondus att han inte behöver lägga någon skärpa i, när han ger mig ett delmål som gör mig kallsvettig. Långt senare säger han att han såg hur mig och hur jag kände, men där och då viker han inte en millimeter och lustigt hur man blir stark när en person man har förtroende för säger Du klarar det här. Jag hjälper dig. Vi gör det tillsammans. Om han tvekat eller backat hade det gjort saken värre.

Jag vill ju dit, vill klara det och han befinner sig precis intill, så nära att jag kan pressa pannan mot hans axel, gömma ansiktet mot hans hals. Hans fingertoppar rör sig lugnande från mitt nackhår ner över ryggen, upp igen. Medan jag kämpar med mitt finns han där, lugn och urstark. Det är inte sex, inte det här. Det är något annat. Senare däremot, när jag säger att jag vill prova igen och upptäcker en helt annan känsla... Dagens andra urladdning, kanske nytt rekord, både i intensitet och hur länge den varar. Han håller om mig hårt medan min kropp krampar okontrollerat, kysser min nacke och axlar i efterskalven.

 

För första gången på länge är det fortfarande ljust när jag rullar ut från hans gårdsplan och styr i riktning mot den dalande solen. Jag känner mig påfylld, som att jag fått en transfusion, som att han diagnostiserat ett antal brister och toppat upp det som saknats.

Make my day

Det blev lite tokigt igår. Vi städade ut, packade bilarna snudd på ännu fullare än de var när vi åkte dit och sedan började jag göra mig i ordning för Seglaren. Make och barnen åkte hemåt och när jag såg deras bil rulla iväg pustade jag ut, det är alltid jobbigt att ha dem runt mig när jag är på väg in i det andra. I alla fall, jag stod i badrummet efter duschen, färdigsminkad och nöjd. Eftersom de åkt och jag var lite varm gick jag utan en tråd på kroppen för att klä på mig på övervåningen. När jag passerade tamburen såg jag liksom i ögonvrån en äldre, vithårig man, typisk öbo, som stod utanför ytterdörren och eftersom det är fri sikt därifrån upp i trappan dök jag in i Sons sovrum och såg mig desperat om efter något att skyla mig med. Jag ryckte åt mig första bästa filt och snodde om mig. Samtidigt hade mannen börjat knacka på dörren och just som jag var på väg för att höra vad han ville öppnade han dörren och klev in. Han blev rätt förvånad när han fick syn på mig och visade fram några mojänger, som förklaring till vad han gjorde där.

Då slog det mig att det var ju han som Make träffat där i torsdags, han ska fixa vår varmvattenberedare som läcker men vi hade inte avtalat någon tid eller så.

 

Jag trodde han var ensam här mumlade mannen och syftade på Make.

Nej, det är jag som är ensam här! Du kan ju inte bara gå in! sa jag, mer än en smula upprörd.

Men så tänkte jag att jaja, han vet ju var varmvattenberedaren finns så jag viftade mot övervåningen och stegade själv tillbaka till badrummet där jag åtminstone hade min pyjamas. Väl där gick det upp för mig att filten jag svept om mig, en virkad historia, har mer än lovligt stora maskor. Jag hade lika gärna kunnat skyla mig med ett fisknät. Tänkte inte på det.

 

Egentligen borde jag ha pratat med honom om att byta luftvärmepumpen också men ville bara att han skulle gå så det får faktiskt Make göra en annan gång. Han sa förlåt sedan, innan han gick och när jag fått på mig lite kläder. Jag sa att jag fattar att det var ett misstag men jag tycker ju att det är obehagligt när någon bara går in i huset sådär.

 

Seglaren fick sig i alla fall ett gott skratt när jag berättade. ”Du gjorde nog hans dag.”

Med tanke på hur mycket av min ända han måste ha sett genom filten gjorde jag nog snarare hans år. 

Påskrapport

 Halva helgen himmelsk lugn och ro. Jag oljade bordet en gång, det behövdes en gång till. Det blev lite tight med tid så jag bad Make göra det långfredagens kväll medan jag fixade middag. Han brukar vara extremt petig (mycket petigare än jag) men man ska inte be honom göra grejer när han är hungrig. När jag kom ut i snickeboa påskaftons morgon såg jag att kanterna såg bedrövliga ut, bitvis missat och bitvis tjocka rinningar. Nå, även uppenbart att jag missat slipa här och var så någon gång när jag känner mig hågad tar jag hand om det. 

Igår tog Make och Lill bilen en bit bort för att cykla/springa. Jag passade på att organisera allt sänglinne. Har inte haft koll på vad vi har eller var vi har det men det har jag nu. Ren njutning. Tyckte att det tog tid för dem att komma hem och (lång historia kort) - de kom inte in i bilhelvetet efter sin motionsrunda. Makes telefon låg dessutom kvar i bilen. De knackade på i första bästa hus och fick skjuts hem. Sån himla tur att vi tagit två bilar hit. Resten av dagen gick åt till att ordna med bärgare och hyrbil. Bärgaren lyckades öppna bilen med luftkuddar så Make fick sin telefon i alla fall. 

Stugan är kaosig, mycket pga större delen av gårdagen gick åt till annat. Barnen drar kaos med sig, vart de än befinner sig. Vi ska packa in en massa grejer i bilarna och sedan drar jag till Seglaren. Känner mig inte så preppad som jag önskat men han får hålla till godo. Tror inte att han kommer klaga. Tveksamt om han ens noterar, haha. Han är inte direkt den som fixar sig själv. Fräsch (!) men totalt ofixad.

Jag har bestämt mig för att boka tid hos Femcare, tror jag behöver Progesteron. Det är min bestämda uppfattning att mänskligheten kommit så långt att man inte ska behöva finna sig i naturens idiotiska påfund. Varför ska man ha mens om man inte behöver? Varför förklimakteriebesvär om man inte behöver? Jag sover sämre och sämre, har börjat få hormonella plitor i ansiktet, och antydan till tantmage.