Den Polska bebisen

Även om jag inte var jättenöjd då så tycker jag såhär i efterhand att det är lite mysigt att veta exakt när bebis blev till. Det var sådär sista chansen, kanske redan för sent, den månaden och jag var sur som fan för att vi inte hade legat en enda gång den fertila perioden för att "någon" inte "känt för det" (igen). Som ättika, var jag, och jag skulle till Kastrup den söndagseftermiddagen för att åka vidare på tjänsteresa morgonen därpå.

Man kan säga att Make verkligen bjöd till den eftermiddagen. Satte Son med iPad och överraskade mig i duschen (har aldrig hänt innan, jag duschar skållhett och han iskallt) och efteråt ställde jag mig typ på huvudet i sängen och plockade fram det numera omskrivna ägget eftersom jag läst att det kan hjälpa kroppen på traven. Vad gör man inte, liksom?

Och ja. Två veckor senare var jag i Polen, kände på mig att något var på G så jag drack Det Sista Glaset Vin, köpte ett gravtest (med bild av gullig bebis - väldigt pro-life) och fick fram ett svagt streck. Jo, jag tänker på den som Den Polska Bebisen fortfarande.

Treå'thalvt

Son och jag är så tighta nu, han har aldrig tidigare varit så mammig. Make och han hamnar på kollisionskurs hela tiden (uppriktigt sagt är inte Make något under av tålamod eller pedagogik just nu) och jag tänker att de får reda ut det där själva, jag kan inte medla hela tiden men ändå blir det påtagligt ofta good cop/bad cop hemma och jag är alltid good cop. Jag har tålamodet att lirka med honom, är mer receptiv för varför han egentligen är jobbig och kan bemöta det.

Av någon anledning väljer Make de sämsta av tillfällen att vara konsekvent, helst när Son är trött eller hungrig. Det hjälper liksom inte. Man vinner inget på det. Jag misstänker att det beror på att även Make och trött och hungrig vid samma tillfällen och det hjälper verkligen inte. Vi har pratat om det många gånger, efteråt, när Make har dåligt samvete för att han blir så arg på Son och jag försöker lite fint säga att han kanske ska tagga ner lite, inte bli så arg och han vet ju det men fattar det inte själv i stunden.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Fram till ganska nyligen var Make precis lika bra som jag på att lirka med Son, om inte bättre, och det var så skönt att vara två om det. När en av oss kände att humöret var på upphällningen kunde den andra ta över men nu känner jag lite att det ligger på mig om vi inte ska ha en 45-minuters cirkus med rinnande snor och eventuellt grannar som undrar om vi misshandlar vårt barn. Medan maten står på bordet och kallnar, kan jag tillägga. Så slutar det ändå med att jag går in och är Snälla Mamma, tröstar och kramar och så vips sitter Son där och äter thaimat vid bordet, glad och snäll som en ängel medan Make stirrar hålögt framför sig och undrar hur det kunde gå så fel. Igen.

Två timmars semester

På söndag ska jag på brunch på Stadens Stolthet, hotellet med gastoinriktning. O-er-hört hög svansföring, en smula snobbigt mellan varven men jag kan förlåta dem när de inte tummar en millimeter på kvalitet. Det bästa är att jag ska dit med min nya vän Lisa. Hyfsat ny, vi har väl känt varandra i drygt ett år. Hon är ihop med en av Makes kompisar och jag har lite friend-crush på henne. Hon är från andra sidan jorden men har bott i London ganska många år nu, jobbar med något financial director-aktigt och är en sådan som lägger allt på karriären. Tills för ett år sedan, då hon bestämde sig för att säga upp sig från sitt toppjobb (alltså, verkligen toppjobb) för att flytta till vår lilla medelstora stad. Han är nämligen inte flyttbar, p g a barn från tidigare förhållande.

Sent i våras började hon konsulta på sin föredetta chefs nya företag så nu pendlar hon till London från Sverige och jag har inte träffat henne sedan början av sommaren, har saknat henne lite eftersom vi umgicks tämligen regelbundet under hela våren.

Förutom att hon är enormt trevlig och rolig att umgås med är en av hennes bättre egenskaper att hon inte har barn och är totalt ointresserad av dem. Visst, hon frågar hur det är med Son och jag tror att hon verkligen bryr sig, men när vi ses är det en snabbuppdatering om läget med honom på kanske 2-3 minuter och sedan pratar vi om precis allt annat. Det är så uppfriskande. Vi bokade in den här brunchen för drygt två veckor sedan och jag har räknat dagarna. Så välbehövligt, inte minst med tanke på att Make varit bortrest med jobbet sedan i tisdags och kommer hem först sent imorgon (lördag) kväll. Det går ju bra men man blir lite urvriden av allt lirkande. Lirka för att få upp ur sängen, lirka för att få på kläder, lirka för att borsta tänder, lirka för att få hem från dagis, lirka för att få upp ur badet, lirka för att natta. Jag är så outsägligt trött på att lirka och i svaga stunder tänker jag att NEJ! Nu lirkar jag inte mer! Jag är hans mamma och han får fanimej lära sig att göra som jag säger!
Jo, tjenare. Man kan välja mellan att ha rätt och att vara lycklig och 20 minuters förorättat illskrik senare är man tillbaka på ruta ett lik förbannat.

Men på söndag är det jag som piffar mig till tusen, tar bilen till centrum, äter en syndigt god brunch med oförskämt trevligt sällskap. Kunde knappt sett fram emot en veckas semester mer än jag ser fram emot det.

Scener ur ett föräldraskap

När Son rotar i sin mors nattygsbordslåda, hittar det lilla LELO-ägget och ska leka att det är en telefon. Dessutom att det är morfar han pratar med. Känns "sådär".

När man försöker ta det ifrån honom blir han naturligtvis arg och påminner om att "Man måste dela med sig!"

Det enda som biter på det är att säga "Men det är mammas favoritsak" för vi har sagt till honom att man får ha några favoritsaker (t ex hans gosedjur) som han inte måste dela med sig av. Okej, det köper han och lämnar tillbaka ägget.

28+6

Idag besök av en av mina favoritleverantörer. Som i favorit-kontaktperson, inte favorit-leverande företag. Som av en händelse är han (tycker jag) sjukt attraktiv, precis min typ. Och eftersom han är min typ kan jag hans typ ganska väl och kan därför med relativt stor säkerhet säga att jag är rätt mycket hans typ också.

Inte så att man flirtar. Skulle naturligtvis aldrig komma på tal. Inte för att Make hade haft något emot det, tvärt om faktiskt. Han hade gillat det. (På riktigt, han gör det.) Men det är ändå en professionell situation osv.

Efter mötet promenerar vi till mitt favoritlunchställe, det tar 5-10 minuter att gå. Jag går i mina heels och han, när vi närmar oss ett område med kullersten, varnar mig med tanke på skorna. Jo, för hans typ gillar och lägger märke till heels, det står skrivet i pannan på honom. Vi äter och det är trevligt och på väg tillbaka säger jag att det enda män kan simultangöra bättre än kvinnor är att köra bil och prata i telefon samtidigt.
"Jag kan komma på väldigt mycket vi kan göra bättre samtidigt" säger han med den glimten i ögat.
"Det tror jag när jag ser det" svarar jag med samma glimt.

Egentligen flirtar man inte. Ingen har sagt eller gjort något som inte är korrekt. Fast ändå... Och jag går in i vecka 30 imorgon. Känner mig en smula dekadent.

Words to live by

Vid middagsbordet här om dagen skämtade Make om att han övervägde att ombilda sig till plastikkirurg.
"Bara för att du vill få klämma på bröst hela dagarna" genomskådade jag.
Då vaknade Son till (herregud, vi måste börja tänka på att han uppfattar och förstår vad vi säger nu för tiden) och ba' hytte med sitt lilla pekfinger mot Make och sa: "Det får man inte!"

Jag höll på att trilla av stolen av skratt.

På tal om det: Man vill ha naturliga bröst som ser fejkade ut, eller fejkade bröst som ser naturliga ut. Håhåjaja.

Rekommendationshetsen

Jag försöker bli bättre på att kunna ta en rekommendation från någon, utan att tvångsmässigt rekommendera något tillbaka. Det kanske bara är jag, men blir inte rekommendationer ofta en sorts oombedd byteshandel. Kollar du på teveserien jag rekommenderar så kollar jag på den du rekommenderar. Tipsar du mig om en bra artist så måste jag tipsa dig om en bra artist.


Jag kanske har det efter pappa. Stört omöjligt att tipsa honom om något, inte bara för att det är bra utan för att just han hade älskat det, utan att få ett irrelevant tips tillbaka och så det där underförstådda - om du kollar på den småtrevliga (hans favoritomdöme) långfilmen om en man som driver en restaurang, så kollar jag på det du tipsade mig om. Som vore det en påverkanstävling.

Har du försökt visa ett roligt youtubeklipp för någon utan att vederbörande direkt ska kontra och visa dig ett roligare youtubeklipp? Jag gissar Nej.