På söndag ska jag på brunch på Stadens Stolthet, hotellet med gastoinriktning. O-er-hört hög svansföring, en smula snobbigt mellan varven men jag kan förlåta dem när de inte tummar en millimeter på kvalitet. Det bästa är att jag ska dit med min nya vän Lisa. Hyfsat ny, vi har väl känt varandra i drygt ett år. Hon är ihop med en av Makes kompisar och jag har lite friend-crush på henne. Hon är från andra sidan jorden men har bott i London ganska många år nu, jobbar med något financial director-aktigt och är en sådan som lägger allt på karriären. Tills för ett år sedan, då hon bestämde sig för att säga upp sig från sitt toppjobb (alltså, verkligen toppjobb) för att flytta till vår lilla medelstora stad. Han är nämligen inte flyttbar, p g a barn från tidigare förhållande.
Sent i våras började hon konsulta på sin föredetta chefs nya företag så nu pendlar hon till London från Sverige och jag har inte träffat henne sedan början av sommaren, har saknat henne lite eftersom vi umgicks tämligen regelbundet under hela våren.
Förutom att hon är enormt trevlig och rolig att umgås med är en av hennes bättre egenskaper att hon inte har barn och är totalt ointresserad av dem. Visst, hon frågar hur det är med Son och jag tror att hon verkligen bryr sig, men när vi ses är det en snabbuppdatering om läget med honom på kanske 2-3 minuter och sedan pratar vi om precis allt annat. Det är så uppfriskande. Vi bokade in den här brunchen för drygt två veckor sedan och jag har räknat dagarna. Så välbehövligt, inte minst med tanke på att Make varit bortrest med jobbet sedan i tisdags och kommer hem först sent imorgon (lördag) kväll. Det går ju bra men man blir lite urvriden av allt lirkande. Lirka för att få upp ur sängen, lirka för att få på kläder, lirka för att borsta tänder, lirka för att få hem från dagis, lirka för att få upp ur badet, lirka för att natta. Jag är så outsägligt trött på att lirka och i svaga stunder tänker jag att NEJ! Nu lirkar jag inte mer! Jag är hans mamma och han får fanimej lära sig att göra som jag säger!
Jo, tjenare. Man kan välja mellan att ha rätt och att vara lycklig och 20 minuters förorättat illskrik senare är man tillbaka på ruta ett lik förbannat.
Men på söndag är det jag som piffar mig till tusen, tar bilen till centrum, äter en syndigt god brunch med oförskämt trevligt sällskap. Kunde knappt sett fram emot en veckas semester mer än jag ser fram emot det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar