Hej, hej!

Vad som förresten har hänt med Flubbet sedan jag satte ner foten:

Ingenting. Gu’schelov.

Jag tror han blev livrädd. Han har undviktit mig helt och hållet. Han har inte dykt upp vid fikabordet en enda gång och en gång har vi varit i matsalen samtidigt men då vid olika bord. Två eller tre gånger har vi mötts i trappan eller i korridoren, första gången var bara någon timma efter att jag skickat mejlet till honom. Då sa jag, glatt och med hög röst: ”Hej hej!”
Hej hej! Sa han och härmade mitt tonfall men utan att möta min blick.
Jag tror att mitt glada Hej hej! psykade honom totalt. Ett stort glatt vänligt leende bara en dryg timma efter att man hotat någon med skam och HR? Jag kände mig lite som Claire Underwood, det måste jag erkänna, och jädrar vad jag gillar att känna mig som henne ibland!