Det är fortfarande så att ingen utanför teamet vet att min kollega ska sluta och att jag tar över hans jobb. Helt obegripligt så dåligt skött men av lojalitet mot chefen håller hela teamet klaffen. Det känns nästan som att vara på hemligt uppdrag, nu när kollegan fasat över större delen av sitt jobb till mig, har slutat gå på möten och (tror jag) mest sitter och slösurfar hela dagarna. Ingen utanför teamet har hela bilden av vår arbetsfördelning så alla tror att jag bara avlastar honom lite. Det är vad vi säger när någon frågar. Ska du driva den här? Då ser jag lite fundersam ut och säger att ja, det blir nog så att jag tar den pucken.
Det känns lite bättre nu med att ta över hans segment men roligt är det inte. Jag blir kräkfärdig av produkterna men jag inser att jobbet kommer innebära lite annat än bara process/heat and flow/givare/sensorer/fläktar och fan och hans moster. Och jag tycker ju så bra om chefen. Hon är precis så grym som jag förväntade mig.
I veckan ska jag till ”moderskeppet” för kategorimöte tis-tors. Känns sådär kul, att sitta och lyssna på en massa blaha blaha. Kollegan ska inte följa med, jag får hitta på någon rimlig ursäkt till varför jag är där och inte han, och han är inte direkt supermotiverad att hjälpa mig komma ikapp. Jag fick närapå tvinga honom att göra en one pager tillsammans med mig kring status i hans projekt.
Det ligger ett annat jobb ute på Platsbanken, något som är totalt totalt TOTALT annorlunda mot vad jag någonsin gjort men det låter spännande och roligt och tilltalande just att det är annorlunda. Antingen hade jag varit hel-rätt för det, eller hel-fel. Jag ska söka i alla fall, så får vi se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar