Mamma berättade att hon ska in på stor magundersökninh efter nyår pga blod i avföringen. En slump att det upptäcktes, hon är med i en forskningsstudie. Jag som tycker att jag kan känna på mig vad som ska hända har haft många tankar på att mina föräldrar kan bli sjuka senaste tiden, mycket sedan Make krockade med bilen. Innan dess var jag orolig att något skulle hända honom men inte längre. Det var som att det var hans olycka och det gick bra.
Jag har tänkt mycket på om något skulle hända mamma, hur ensam pappa skulle bli. Han har INGA vänner, inget eget umgänge. Det enda han har är genom mamma som har masssor av väninnor. Pappa är som lite för fin för att umgås med andra. Han hatar att anpassa dig efter andra, om det är så lite som att bestämma en tid att fika. Han vill fika när han känner för der, inte en bestämd tid. Om mamma inte fanns - det skulle bli ohållbart?
Hon är ändå lugn. Klart, rädd ibland säger hon men ändå rätt lugn. Vi tar det som det kommer och är det något är det nog ganska tidigt. Vi håller tummarn och korsar fingrar.
3 kommentarer:
Inte kul. Best case scenario otäck hemmorojd, men förmodligen tidig cancer. Med aggressiv behandling och stomi har hon 5 - 20 goa år kvar. Tips: Gå med henne till doktorn och fråga, kämpa och lyssna, hon och pappan kommer vara för chockade. /Been there done that
Den var uppmuntrande, du ;-)
Men hu, nej, jag försöker att inte tänka alls på det tills vidare. Intalar mig att det är något ofarligt/en tillfällighet. Deras granne hade tumör i tarmen och eftersom det upptäcktes tidigt kunde de behandla och han är återställd nu. Hon har det som lite snuttefilt. Vi hoppas!
Upptäcka i tid och ösa på med all behandling som finns är grejen. Klart vi hoppas!
Skicka en kommentar