När jag kom tillbaka till jobbet i november blev jag smickrande nog rekryterad som projektledare till att fräscha upp receptionen och matsalen. HR-chefen tyckte att det var viktigt med delaktighet, så projektteamet blev ganska stort. Ganska tidigt föll det på plats att koncernen (naturligtvis) har en guideline för hur saker och ting ska se ut och i början var jag själv rätt skeptisk, ville att vi skulle få bestämma själva, men så har jag insett hur bra det ändå blir – och snyggt när det ser hyfsat likadant ut mellan olika siter.
Projektgruppen är dock mindre övertygade. Särskilt damerna, de som är "intresserade av inredning". De tycker inte om att vara styrda av guidelines. Samtliga dessutom Balkantjejer med lite häftigt humör. Jädrar vad de kan tända till, man är inte riktigt van. De begriper inte varför vi ska ha en projektgrupp om vi inte får bestämma något. Men det får vi ju, bara inom vissa givna ramar.
Den äldre av dem bestämde sig från start för att hon ska ha ett glasskåp med gamla produkter i receptionen. Och svartvita bilder från källaren på väggarna. Jag har försökt styra bort ifrån det, kanske lite för diplomatiskt för hon har inte släppt det. Hon ska ha ett glasskåp, så är det bara. Idag skickade jag ett mejl och skrev att det inte kommer gå, det avviker för mycket och just receptionen är viktigt att hålla linjen i. Däremot (diplomatiskt) passar hennes idéer väldigt bra på ett annat ställe, där vi sagt att vi ska ha "historien" samlad. Jag tror hon kommer bli sur och avgå från projektgruppen. Lite hoppas jag det. Få ihop folks tycken och smak är tamejfan svårt. Varenda människa har ju god smak, om man frågar dem själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar