Idag åt jag lunch med en f d kollega, den enda jag har regelbunden kontakt med från förr-förr-förra jobbet.
Jag är inte attraherad av honom, har aldrig varit det, men jag tycker att han ser bra ut. En sån grej som kommit med åren, att man skiljer på de två. När jag var 20 var jag attraherad av alla jag tyckte var snygga.
Vi har ändå någon sorts skum koppling, han och jag. Vi ser något i varandra som inte är attraktion men jag är väldigt säker på att han är dominant lagd och att han ser det spegelvänt i mig. Vi har vid vissa tillfällen haft ett samspel som liksom tangerat det och som varit helt… "naturligt" i stunden. Så svårt att förklara.
En gång, när vi jobbade på samma ställe stod vi och pratade i kontorslandskapet. Mitt i en mening tog han tag om min handled, förde min hand uppåt och bakåt så att min hand hamnade bakom min axel och armbågen pekade mot honom. Hans blick i min. Helt lugnt och jag, lika lugnt, fann mig i det. Det kändes i stunden inte ens konstigt. "Du har något där" sa han och plockade bort en tråd eller något från min armbåge. "Jaha, tack" sa jag. Jag föll som väldigt tillfälligt tillbaka i ett annat Jag, det som egentligen inte finns längre, det som är lagt till handlingarna men som ändå existerar långt under ytan. Jag är övertygad om att han såg det i mig, lika mycket som jag såg det i honom. Sedan gick vi vidare.
Vi har aldrig pratat om det. Finns ju inget att säga. Jag ser inte ens att det hade hänt något om vi båda var fria för som sagt, jag känner inte någon attraktion och vi har aldrig ens varit i närheten av att flirta med varandra. Inte en enda gång. Ingen spänning. Men vi är två sidor av samma mynt, och vi vet båda om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar