Scener ur ett äktenskap - Sexualbrott

Igår var barnen hos mormor och morfar så Make och jag fick tillfälle att äta middag tillsammans i relativ lugn och ro. Han läser straffrätt nu, en mycket tyngre och mer avancerad kurs än han trott. Jag kallar mig för köksbordsjurist, i bemärkelsen att vi ofta pratar juridik vid middagsbordet. Jag tycker det är spännande och det blir så att jag snappar upp en hel del. Nu när han pluggar blir det ofta över matborden samtal kring det han läst under dagen. Igår: Sexualbrott (tjoho!)

Det är lite elefanten i rummet. Han vet att jag har min historia men jag har aldrig berättat om det och han har aldrig frågat. Jag ser på honom att han tänker på det när vi pratar om det på ett teoretiskt plan, det är som att han tittar efter en reaktion hos mig. Samma som om vi ser en film och det sker ett övergrepp, då tar han min hand och kramar den som att han tror att jag ska bli upprörd eller berörd av det jag ser. Det blir jag inte, inte mer än någon annan. Heller inte av att diskutera lagstiftningen kring sexualbrott. 

Vi pratade mest om den nya lagstiftningen som kom nyligen, det här med att (förenklat) man flyttat positionerna till att i stort sett behöva kunna bevisa att den andra ville, snarare än som det var tidigare, att den utsatta behövde bevisa att hon (för det mesta hon) visat att hon inte ville eller blivit tvingad, inte kunnat säga nej. Tveeggat. Jag tycker på ett sätt att det är bra, jag hoppas att det på sikt kan förändra mentaliteten så att grundinställningen är att man aktivt ska visa/säga att man vill ha sex. Passivitet/osäkerhet ska vara lika med nej om man inte aktivt ger uttryck för motsatsen. Det bästa är ju om folk lär sig att fråga om de är osäkra. 

Nackdelen är att det blir ännu snårigare juridiskt och man ersatte ganska konkreta exempel på vad våldtäkt var till något väldigt luddigt och svårdefinierat, vilket inte leder till något gott.

Personligen tror jag ändå att det är bra, mer ur ett perspektivet "attitydförändring" än ur ett juridisk perspektiv. 

Det blev i alla fall en spänstig diskussion över den butiksgrillade kycklingen och Make sa, som  många gånger förr, att jag borde ha blivit jurist för jag hade varit jäkligt bra på det. Ti-hi, äsch då. Till och med så vi hamnade i ett närapå rollspel, jag som tog en anklagande roll och han en defensiv. 
"Vad i hennes beteende var det som gjorde att du drog slutsatsen att hon ville ha sex?"
"Tja, hon gjorde inte något motstånd och sa inte att hon inte ville."
"Nej, men det var inte det jag frågade. Jag frågade vad konkret i hennes beteende det var som gjorde att du utgick ifrån att hon ville ha sex?"

O s v. Till slut flinade han lite och sa att jag löst hela tolkningsproblematiken. En sekund funderade jag på om han var sarkastisk men det är inte hans stil. 

Ja, det är sånt vi pratar om över middagen. När inte barnen lyssnar, naturligtvis. 
"Mamma, vad är våldtäkt?" 

Haha, nej tack. Inte än.