Oj, vilket bråk det blev hemma igår. En sån där berömd droppe om en struntsak. Onödigaste sortens bråk men ändå inträffar de.
Vi pratade inte med varandra resten av kvällen. Han sov i gästrummet men det hade han ändå gjort p g a ligger efter med sömnen och det är för mycket som stör i sovrummet. Jag bryr mig inte. Jag mår inte dåligt av att ha det så ett halvt dygn. Jag går hellre undan och nästa dag är allt som vanligt. Jag tjurar inte, tycker bara det är skönt med utrymmet. Tycker det borde vara underförstått att man drar man ett streck och att allt är som vanligt när man vaknar morgonen efter. Jag känner inget behov av att avsluta ett bråk om struntsaker.
Han å sin sida mår alltid så dåligt när vi inte avslutar ett bråk. Han kan inte sova, ligger och irriterar sig på att vi inte är sams, ofta på att jag inte tar initiativ till att sluta fred. För mig är det redan vatten under bron. Han tycker att jag ska säga förlåt - för vad? Jag säger förlåt och menar det när jag har gjort fel, men han tycker att man ska säga förlåt som en sorts olivkvist. De få gånger han är riktigt dum i huvudet och jag blir riktigt arg och besviken på honom vill jag att han säger att det aldrig ska hända igen. Det är det enda jag bryr mig om. Ordet förlåt för mig är knappt värt någonting.
Så kul början på helgen. Jag vet att när vi kommer hem i eftermiddag kommer det där hänga över oss tills vi "pratat om det". Det finns inget att prata om! Kan vi inte bara släppa dumma saker och gå vidare?
Vi pratade inte med varandra resten av kvällen. Han sov i gästrummet men det hade han ändå gjort p g a ligger efter med sömnen och det är för mycket som stör i sovrummet. Jag bryr mig inte. Jag mår inte dåligt av att ha det så ett halvt dygn. Jag går hellre undan och nästa dag är allt som vanligt. Jag tjurar inte, tycker bara det är skönt med utrymmet. Tycker det borde vara underförstått att man drar man ett streck och att allt är som vanligt när man vaknar morgonen efter. Jag känner inget behov av att avsluta ett bråk om struntsaker.
Han å sin sida mår alltid så dåligt när vi inte avslutar ett bråk. Han kan inte sova, ligger och irriterar sig på att vi inte är sams, ofta på att jag inte tar initiativ till att sluta fred. För mig är det redan vatten under bron. Han tycker att jag ska säga förlåt - för vad? Jag säger förlåt och menar det när jag har gjort fel, men han tycker att man ska säga förlåt som en sorts olivkvist. De få gånger han är riktigt dum i huvudet och jag blir riktigt arg och besviken på honom vill jag att han säger att det aldrig ska hända igen. Det är det enda jag bryr mig om. Ordet förlåt för mig är knappt värt någonting.
Så kul början på helgen. Jag vet att när vi kommer hem i eftermiddag kommer det där hänga över oss tills vi "pratat om det". Det finns inget att prata om! Kan vi inte bara släppa dumma saker och gå vidare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar