Allt är bra

Jag kände mig tvungen att rensa luften med Make. Det var mycket bättre, men ändå ett litet skav kvar och jag pallar inte att gå in i semestern, den period som är så viktig att ladda relationsstyrka, med något som skaver och som är en luftficka mellan oss, så jag skrev ett mejl. Mejl är bra. Vi skriver ofta till varandra, när det är något särskilt som kan vara svårt att säga eller då man vill vara säker på att uttrycka sig helt rätt. 

Jag fick sagt det jag ville säga, men undvek att berätta hur jag tänkt och känt när jag var som mörkast. Det hade bara förstört. Det viktiga är att jag fick uttrycka det som låg kvar. Jag skrev att det jag ber honom om är bekräftelse på att det är okej, att han förstår att den där sprickan finns där, att han älskar mig ändå och att han säger att vi tillsammans ska göra vårt bästa för att få allt att fungera. Det kändes så skönt. Det tog några dagar innan han svarade men jag märkte på honom redan direkt att mitt mejl inte gjort honom bekymrad eller tungsint så allt kändes bra. Det i sig var bekräftelse nog för mig och befriande att inte känna att jag bär på någon hemlighet. 

Nu kan vi gå på semester och vara nära varandra, inget som skaver och ingen distans. Inte att en av oss går och tänker på något som inte går att dela med den andre. Det har varit ett mördarjobbigt år. Vi behöver semestern nu och jag längtar till Skåne.