Morfar som var vi trodde var veckor från att dö kom hem igen på permission över helgen och skulle tillbaka för strålning på måndagen men när han kom in var det fullt så han fick ny tid två veckor senare och blev hemskickad igen. Han är enligt uppgift "jättepigg". Nu ska han och mormor, som bröt benet i höstas och fortfarande har svårt att röra sig, flytta tillbaka upp på övervåningen i sitt jättestora hus på landet istället för att flytta ner sängen och göra ett trevligt sovrum i det som idag är matsal. Nej, de ska tillbaka upp. Det finns inte ens en toa där.
"De kommer trilla i trappan och slå ihjäl sig men då får dom väl göra det" säger mamma krasst och menar det i viss mån.
"Då går det snabbt i alla fall" säger jag och menar det också i viss mån. Mellan att dö i hjärntumör och trilla nedför trappan, vetetusan om inte det senare är att föredra.
"Höhö" säger mamma.
"Höhö" säger jag.
"Om jag någonsin blir så tjurig får du säga till mig på skarpen" säger mamma.
"Yes" säger jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar