En smula tillspetsat vill jag påstå att jag blev sjukare av vaccinet än vad jag var när vi hade covid, fast bara i en dag då'rå. Idag är det bättre, känner mig bara lite ömtålig, sådär om man gör efter att man varit sjuk.
Au-pairen har fortfarande inte gett besked. Hon står och väger mellan oss och en familj i en håla i närapå nordligaste Lappland (!!!) men hon gillar uteliv har hon sagt, och det är klart att Norrland är... exotiskt. Hon kommer nog bestämma sig idag, trodde hon. Ärligt talat finns inget som är så deprimerande som vintrarna här i södra Sverige. Jag hade inte klandrat henne om hon tog chansen att uppleva riktig vinter med norrsken och skoterutflykter.
På jobbet går nästan all min tid åt till det hemliga utvecklingsprojektet som ingen talar högt om. Det har slagit mig att mina kollegor måste undra vad jag gör hela dagarna, för arbetsuppgifterna jag tog över från han som går i pension innebär minimal arbetsbelastning.
Igår sa jag det till honom, den blivande pensionären som känner till utvecklingsprojektet och han, rak som vanligt, bekräftade att han fått frågan om vad jag gör egentligen. Tacksamt nog hade han ändå sagt att jag har fullt upp med ett hemligt projekt men det hade varit skönt om man fått vara lite mer öppen. Man vill ju inte att folk ska tro att man maskar.
Till Makes missnöje har jag börjat servera frukost-till-middag ibland. Under alla år vi varit ihop har jag lagat mat varenda kväll, eftersom han inte blir mätt om han inte äter lagad mat, men jag har fått nog. När jag själv varken känner för att äta eller laga mat, barnen älskar frukost-till-middag, då får han gilla läget och göra en tallrik gröt innan han somnar. Eller laga något eget om han föredrar. Vi kan fylla frysen med vegohalvfab han kan ha som bukfylla. Han tyckte synd om sig igår när han insåg att det inte blev något mer än mackorna och äggen jag kokat till honom.
Jag tycker att han blivit så himlans petig med maten också, med åren. Frågar man honom äter han allt, men i själva verket vill han helst äta vegetariskt eller fisk (samma här), men inte skaldjur. Han mår dåligt av fläskkött, gillar inte kyckling, undviker helst nöt. Han vill helst inte äta pasta för det är "ofräscht" och ris är "onyttigt". Det är inte så himla mycket kvar. Plus att han dissekerar maten. Det ligger alltid en liten hög med bortpetat scrap på hans tallrik när han är klar. Hur mycket man än skär bort av sparrisen innan man tillagar den lämnar han ändå kanten längst ner. Han är en sådan som pillar bort fettkanten på parmaskinkan. Folk som pillar bort fettkanten på parmaskinkan ska fan inte ha någon parmaskinka! Och aldrig får jag någon feedback på maten jag lagar. Aldrig ett spontant "Mmmm, det här var gott!" Han lastar in och verkar inte märka vad det smakar.
Nä, frukost-till-middag. Kom ihåg var du hörde det först.
4 kommentarer:
Frukost till middag is da shit. Och hoppas din au pair inte är så beroende av D-vitamin om hon nu väljer Norrland.
Har försökt hitta hundra lite trevligare sätt att ställa den här frågan men det är fredag kväll, 32 grader varmt och min unge vägrar somna så tyvärr är hjärnan trasig så rakt ut ba: varför lagar han inte maten själv, speciellt om det är så himla petigt?
Håller med Mimmi. Varför lagar aldrig han mat till middag? Du har lagat varje kväll i många år. Väcker frågor.
Hehe, ytterst relevant fråga!
Han får laga mat till sig själv nu, när jag inte känner för det, men annars är han totalt värdelös på att laga mat så ska jag också äta föredrar jag ändå att laga själv framför att äta hans mat. Men ja. Ni har så rätt, båda två.
Skicka en kommentar