Det har varit en stor helg för familjens sjuåring! I lördags tappade han sin första tand och mamman blev alldeles varm i magen över hur stolt och glad han var. Extra varm eftersom han är så bra på att säga vad han känner, "Mamma, jag är så jättestolt!" Älsklingen!
Tanden tappade han precis innan födelsedagskalas hos en av sina bästa vänner som tyvärr går på en annan skola nu, men de ses ändå ibland och leker. Det var ett litet kalas, bara fyra barn totalt, men Son var helnöjd. När vi åkte hem sa han att det var det bästa kalas han varit på någonsin, inklusive sina egna kalas. Han var så lycklig, älsklingen.
På kvällen var det tissel och tassel. Son kom och frågade mig vad råttor äter, och om de kan klättra. Jag visste att de hade sett en mus ute i trädgården och rationaliserade bort det hela med att han var orolig att den skulle ta sig in i huset eller så. Förstår inte hur jag kunde vara så dum och helt blunda för alla tecken. Barnen hade ju någon bus för sig, det märkte jag, men jag hade väl aldrig kunnat tro...
...att lillasyster på söndagsmorgonen skulle säga att storebror haft en "jåtta" på sitt rum men att den "haj jymt nu!"
Son erkände. Han hade med hjälp av en pinne puffat in musen de sett igår i en låda, gett den ost och skorpa och vatten, satt på locket men sedan tänkt att den behöver luft så hade hade gläntat på locket innan han somnade och morgonen efter var musen försvunnen.
Vi höll oss för skratt. Så kan man säga. Musen är spårlöst och jag funderar på om man skulle överväga ett litet husdjur. En hamster eller så? Rörande att de så gärna vill ha ett husdjur att de stoppar en stackars mus i en glasslåda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar