Jubel, tack

 Son började ettan nu och han verkar ha funnit sin plats. Så roligt! Glad och harmonisk är han, även på eftermiddagarna när han är trött märks skillnad. F-klass var en väldigt stor och jobbig omställning för honom och säkert för de flesta. Nu har det landat, han verkar ha hamnat i en hyfsat trevlig klass, han gillar sin fröken och han verkar ha lätt för sig, är ganska så i framkant. 

Vi kör mycket med Albert (Junior)-appen och jädrar så han lär sig matte! Löser förvisso enkla men ändå ekvationer och läsningen har verkligen lossnat. Nu är han inte bara bra på att stava sig igenom ord, jag märker att han blivit väldigt bra på ordbilder redan och skriver/stavar gör han som ett proffs. Nöjd och glad, är han så då blir familjen också nöjd och glad.

Igår var Lill iväg med mormor och morfar så jag hämtade bara honom på fritids. Frågade om det var okej att vi åkte en runda till Erikshjälpen för jag ångrade att jag inte köpte en matta jag såg där i lördags. Jag hade förväntat mig det vanliga avgrundsvrålet (ett enkelt "nej, jag är inte sugen" hade räckt) och var beredd att lova både det ena och det andra i muta men han ba' Okej! och så åkte vi. Han hittade fler bitar till en byggsats han han, jag fick min matta så alla nöjda och glada.

Nu när vi ska stuva om i huset är jag fast besluten att inte köpa något nyproducerat. Det går sådär. Håller span efter soffa både på Erikshjälpen (hmmmm, KUPAN slog mig nu) och Blocket men jag börjar bli otålig och det är ju fortfarande rea i butikerna så lätt att falla för frestelsen. Lyfte i alla fall upp en gammal (gammal!) golvlampa som stått i källaren sedan... ja, länge. Den funkade inte så yours truly skruvade upp stickproppen och såg att ehhmmm sladdarna inte satt fast som de skulle. Lagade det medan lunchpajen svalnade. Nu funkar lampan! Varsågoda att applådera. Nu. Nu, sa jag!