En helg, ett mejl och en sjukskrivning senare...

 ...känns det mycket bättre. 

Jag fick efter timmar av ångest iväg ett mejl till min chef igår eftermiddag. Det blev ett bra mejl. Jag skrev inte att jag säger upp mig, utan att där jag är nu känns som enda utvägen. Jag skrev inte att arbetsbelastningen är problemet, utan arbetsklimatet som uppstår då jag inte motsvarar hennes förväntningar. 

Ganska sent kom jag på att jag ju faktiskt kan sjukskriva mig utan att ha gått in i väggen, att jag kan ta lite kontroll över situationen, så jag sa att jag tänker göra det och hålla mig hemma från kontoret den här veckan. Bara det var en sådan lättnad, ge mig själv lite respit. Frågade inte om det var okej, bara informerade om att jag tänker göra så. 

Senare på kvällen bad jag Make kolla om hon svarat och i så fall läsa svaret först. Jag hade uttryckligen bett henne svara genom mejl för jag orkar inte prata i telefon. Hon hade svarat, Make läste. Jag ville veta om det var ett bra eller ett dåligt svar. Med dåligt hade jag menat att hon verkar arg eller sur men det var ett bra svar. Inte direkt någon återkoppling på det jag skrev annat än att hon är ledsen att jag mår dåligt och att jag absolut ska sjukskriva mig, prata med företagshälsovården, avboka allt och skicka till henne om det är något som måste göras, så hörs vi vidare senare i veckan. Det finns så klart en rutin, en process. Folk har utbildning och kunskap om hur man går tillväga. Svaren kommer uppenbara sig. Som en så klok kollega brukade säga: Trust the process. 

Jag är faktiskt glad och stolt att jag satte stopp när jag gjorde, att jag inte bet ihop längre. Fattar verkligen hur lätt det blir så att man biter ihop, biter ihop, biter ihop och till slut klappar ihop rejält. Oavsett hur det slutar känns det bra att ha satt ner foten, brutit den där negativa spiralen. 

Tack igen för era kommentarer! De är guld värda!