Så trött i kroppen. Fast jag sitter stilla känns benen som bly och jag orkar knappt lyfta händerna till tangentbordet. All energi jag har rinner neråt, måste försvinna ut genom golvet för inte tusan stannar den i fötterna.
Som grädde på moset har jag förlorat en viktig relation i helgen. Det har inte känts rätt att skriva om den fast jag varit på väg många gånger. Såg ni serien Wanderlust på Netflex? 4,5 år som till slut inte gick mer och till slut fick somna in med oändlig värme, kärlek och omtanke. Ska man avsluta en relation är det så det ska gå till men det känns tomt nu.
Igår stack jag till gymmet, trampade tills svetten rann för att bli av med den giftiga känslan jag hade i kroppen. Det hjälpte inte men jag tittade ut över lokalen och lät tankarna landa i att hur jobbig senaste tiden än varit har jag ändå det som är viktigt - min familj. Allt annat kan komma och gå, det är jobbigt och kämpigt, men jag har min familj och det är det enda som spelar roll.
3 kommentarer:
Precis så är det, och det är fint att få landa i den vetskapen. Hoppas du snart kommer ur den här jobbiga perioden❤
Vad tufft du verkar ha det nu, hoppas det lättar snart. Eller, jag bestämmer att det kommer lätta snart. Kram.
Hmm Wanderlust var bra! Det kanske kan komma in en ny i livet. Om det nu är det som det syftar på hehe
Skicka en kommentar