Jag fortsätter envist försöka kommentera på era bloggar men det går fan inte, har t o m problem från datorn! Jo, en gång gick det men då blev det från fel konto och länk till min jättegamla blogg som jag övergav 2017. Att det ska vara så svårt? Tro mig, jag läser och har massor av insiktfulla kommentarer jag vill lämna men DET GÅR INTE!
Körde Cass till tåget i morse. Vet inte när hon kommer tillbaka. På måndag ska hon göra biopsi eftersom hon har cellförändringar och kommer nog inte tillbaka förrän tidigast när hon fått provsvaren. Hon har, utöver allt annat, verkligen blivit tight med barnen sedan jullovet. Vi saknar henne redan.
Vi skulle åkt till Stockholm på barnfri helg imorgon, men mina föräldrar är fortfarande för covid-sjuka för att orka vara barnvakter. Det är helt okej, det viktiga är att de blir friska snart.
Jag har inte släppt tanken om att köpa ett litet företag. Vet inte riktigt hur vi skulle lösa finansieringen men Make verkar inte vara alltför bekymrad om den saken. Tur att han vet hur allt funkar för jag har inte en aning. Jag känner mer och mer att jag nog inte kommer kunna känna mig särskilt taggad för en anställning någonsin mer, att en egen låda vore det enda som skulle få pulsen att höjas. Så jag håller lite span och fick ett prospekt på ett företag som kändes ganska intressant. Det är lite för lång bort, en dryg 1,5 timma enkel väg, men verkar å andra sidan vara hyfsat självgående och välskött. Make ska titta på det (prospektet alltså) i helgen.
Sommaren i Provence är lite i riskzonen. Makes syster vill ta med en kompisfamilj dit mitt i semestern, vilket innebär att vi bara hade kunnat vara där kort antingen före eller efter. De ska kolla på alternativt datum i augusti (hoppas, hoppas) men om det inte går kanske vi gör något helt annat i sommar. Jag har länge velat se en annan del av Frankrike, kanske atlantkusten, och ser det här som en spark i ändan att hyra ett hus på annat håll i några veckor. Kanske bila ner, till och med. Passera lite trevliga vindistrikt på vägen? Hehe. Mmmm, vin.
Plus hade varit skönt att slippa svärmors noja om att något i huset ska gå sönder eller på annat sätt bli förstört. Då kan hon istället ringa systern var och varannan dag och påminna om att noga täcka över vita sofforna och att använda dubbla madrasskydd i sängarna.
På tal om noja ringde mamma och sa till mig att hålla koll på passen så att vi kan fly till USA på kort varsel. Hon tror att det blir som 1939. Jag säger inte att hon har fel, sticker hellre bara huvudet i sanden. Krig, liksom?
6 kommentarer:
Är din man från Frankrike eller har hans föräldrar bara ett hus där ändå? Nä, Norrland var han ifrån va?
Jag tycker du ska göra ett samlingsinlägg med dina kommentarer till våra (om du nu läser hos mig) inlägg. Skriv rubriken till inlägget (fixa länk) och skriv sen din kommentar... hehe. Om du orkar!
Annars är det la lätt att kommentera som anonym och skriva typ Hälsningar Spillt allt över allt smått och blandat, eller nåt, så förstår vi att det är du.
Jag kan inte kommentera från Safari (standardwebbläsare i telefonen) men har Chrome som app och där funkar det.
Tack för tips C!
Ska testa Chrome hos dig nu 😘
Høh. Jeg bor jo på russegrensen og har begynt å fundere, i kanskje 5% alvor, på hva jeg skal ta med ved en eventuell evakuering. Ikke at jeg er redd for det. Men tankene springer jo.
Jeg kan ikke kommentere på blogger som er på wordpress, men blogspot fungerer.
Tove: Jo, han är från Norrland men föräldrarna har hus i Frankrike sedan ett antal år och är numera åtminstone deltidsfransoser 🙂
Det verkar funka att kommentera nu, med Chrome! Jag hade försökt allt, inkl ”anonyma” kommentarer men de publicerades aldrig, som att de inte fastnade.
Åh så bra, jag har saknat dina kommentarer, inte för jag skriver så himla ofta nuförtiden. Men ändå😉
Haha, jag tänkte också att det kan vara skönt för er att slippa svärmors noja.
Skicka en kommentar