Åh, så jobbigt allt blev nu.
Jag träffade det där alternativa jobbet igår och... ja, jo. Helt annorlunda företag än där jag jobbar nu. Nuvarande är en mogen stabil koloss, det finns genomarbetade processer för ALLT. Det andra är ett sånt där företag som växer med 40 procent per år och har gjort det i flera år. Nu är de uppe på över miljarden i omsättning men ska upp till över två till 2025. De har bra rykte som arbetsgivare, jag känner några som jobbar där och de är nöjda. Jag har kompetens nog för att fixa jobbet och de har letat efter någon i åtta månader.
Efter mötet stod rekryteraren och jag utanför och eftersnackade lite. Hon frågade vad jag har för förväntningar på lön och baserat på vad nuvarande erbjudit (42 000 men som jag nog skulle försöka förhandla upp en tusenlapp) drog jag till med 44-45 någonting. Då mumlade hon att jag kan begära 50. Jag vill inte ta ett jobb för lönens skull. Om jag inte trivs med jobbet är pengarna liksom inte värda någonting men det är ändå svårt att bortse ifrån när det är så mycket som skiljer.
En timma mindre i bilen varje dag, om två år flyttar de till ett område som är på cykelavstånd hemifrån men det är ändå inget självklart beslut. Jag våndas, ångrar lite att jag ens öppnade den dörren.
Det råd jag brukar ge till andra som våndas över beslut; "tänk dig att ena alternativet inte fanns på bordet längre, hur skulle det kännas då?" fungerar inte. Känner inget särskilt för något av dem. I vågskålen för nuvarande är tryggheten, man vet vad man har, jag tycker så mycket om både chef och kollegor, det är minimalt med resor, uppstyrt och ordning och reda. Plus det dåliga samvetet, att lämna dem när de tror att jag ska skriva på fast jag vet att det är det sista jag borde bry mig om.
I vågskålen för det andra är lönen, om det nu stämmer som hon sa, mindre tid i bil, ett jobb som nog egentligen passar mig bättre, mer strategiskt och mindre skyffla papper (bildligt talat). Chefen verkar okej men jag förväntar mig inte att han är mer än så. Det är mer resor men min erfarenhet är att det aldrig blir så mycket resor som man tror att det ska bli.
Bara säg vad jag ska göra, snälla.
10 kommentarer:
Spontant tycker jag att det andra jobbet låter roligast, men ser det som ett stort varningstecken att de växer så snabbt och inte verkar ha processer och rutiner på plats. Min erfarenhet är att det inte går, växtvärken blir för stor om man inte samlar ihop sig och skapar en stabil grund. Men det kanske de planerar att göra?
Hm, inser nu att de kanske visst har rutiner och processer på plats? Tror jag läste slarvigt. Jag jobbar själv i ett tillväxtbolag, våra mål är tom ännu lite kaxigare, och det går absolut. Tempot är minst sagt högt som fan och parallellt med tillväxtresan gör vi ett enormt projekt för att arbeta likriktat genom hela organisationen. Tufft, hektiskt och skitkul!
Jeg bruker lotsas som jeg har tatt et beslut. Som om det er tatt og det finnes ingen veg tilbake. Og så kjenner jeg etter hvordan jeg har det med det. Ingen 100% fantastisk metode, men det beste jeg har å tilby:)
C; Precis den frågan ställde jag (vi tänker lika du och jag 😄). Han sa att jo, de kämpar med processerna och försöker tänka proaktivt, så att det kommer funka om några år också, men visst är det en del som saknas och något som är angeläget att jobba med. Jag är egentligen en processnerd, tycker att det är jättekul och hade nog egentligen trivts med att få bygga upp något men är nog lite rädd att bristen på processer ska bli en belastning och något man inte hinner jobba med.
Fast ja, det lutar ändå lite åt det hållet.
Frk.: Ett bra råd! Tack!
Ta det nya jobbet, tycker jag (utan att ha läst igenom de andras kommentarer). Gött att slippa åka bil till jobbet framöver, om flytten är spikad, och bra med ett roligare jobb!
Du har verkat så himla nöjd på det här jobbet så jag röstar för att du ska vara kvar där. Du låter inte pepp alls för det nya. Och att pinka i en mugg är väl ändå inte hela världen?🙄🤪
Jag skulle ta det nya jobbet pga orsaker i följande ordning:
1. Du blev sur och började leta. Det går nästan aldrig att gå tillbaka till den nöjdhet som var innan när man väl har öppnat den dörren. Dvs om du inte tar det nya nu så kommer du ändå leta nåt annat inom relativ kort tid
2. Du slipper 1 timmas pendling till jobbet. Pendling vill man ju aldrig ha, men speciellt inte när man har barn.
3. Det är en signifikant löneökning och även om pengar bara är pengar så är det ändå också en ny plattform att förhandla från framåt.
Bra jobbat också tycker jag!
Linns 1-2-3! Hon hade mig redan på 1:an, man kan aldrig (sällan iaf) backa och bli nöjd med det bekväma/bekanta när man kikat in mot något nytt. Lita på känslan som fick dig att leta!
Instämmer med Linn här, har man börjat leka med tanken på att säga upp sig är det svårt att backa bandet..
Jag hade nog valt att stanna för trivsel, ordning och reda, stabilitet, men det är ju jag.
För 6-7 år sedan var jag otroligt less på mitt nuvarande jobb, sökte ett annat, fick det! men tackade nej pga snålhet (skilde ganska många tusen i lön). Det är jag oerhört glad för idag, eftersom a. jag fick en annan tjänst (och en annan chef) som passade mig som handen i handsken, och b. jag har i efterhand råkat bli lite bekant med den person som de rekryterade på det andra företaget, och utifrån vad hen berättat så var det inte en tjänst jag hade velat ha just pga avsaknad av ordning och reda och stabilitet, plus mycket mer resor än vad som framgått tidigare. Fast hen gillar sitt jobb så alla är glada idag :)
Skicka en kommentar