Livet osv

Fortsatt trött trött trött, trots ledig fredag.

Dåligt humör och vet att jag är tvär och fjär (är det ett ord? Borde vara det) mot Make fast han inte gjort något fel. Bråkade halva dagen med Son igår, kanske vårt första relationsbråk, ett sånt där större, om hänsyn och givande och tagande. Han är så stor nu, det lilla barnets företräde till allt gäller inte riktigt längre men jag vet uppriktigt inte helt hundra vad man kan förvänta sig av en åttaåring. Jag försökte få fram att mamma och pappa sliter så på veckorna så ibland behöver vi vila på helgerna (på temat att jag inte stod ut med tanken att bjuda hem den där kompisen just igår eftersom det alltid blir så högljutt och stökigt med honom, de tar över hela huset). Mamma är trött. Mamma behöver lugn och ro. Nej, det hade han ingen förståelse för alls, utan tog istället väldigt illa vid sig eftersom han upplevde att jag sa att hans kompis är stökig men det sa jag verkligen inte. Jag sa att det BLIR stökigt. Herregud, man uttrycker sig korrekt men det har man absolut ingenting för. Jag gillar ju hans kompis, han är jättegullig men det BLIR stökigt! 

 

Äventyret hörde av sig, hade en dipp han också. Jag är osäker, på ett sätt som växt fram efter att jag läst Utan personligt ansvar. Jag vill verkligen ha honom på ett hörn i mitt liv, men är rädd att det börjar få slagsida. Jag vill just det, ha honom på ett hörn. Det är ungefär så mycket utrymme jag kan ge honom men han, som har utflugna barn, inga fritidsintressen, underhållsfri lägenhet och ett jobb han sköter lite med vänsterhanden, har oceaner av tid att tänka och längta efter mig. Jag märkte att han var på konfrontativt humör och kände att jag inte fixar någon som helst ytterligare press* från honom nu. Sa det, och att jag varit på uruselt humör hela helgen. Föreslog att vi pratar om saken en annan dag, när jag kan vara med konstruktiv. Till min förvåning köpte han det rakt av, han brukar inte backa så lätt. Antingen sitter han på sitt håll nu och filar på (ännu ett) göra-slut-mejl, eller så uppfattade han i min ton att jag verkligen inte kan böja mig mer än jag gör just nu.

 

Har plöjt nästan hela tredje säsongen av The Split i helgen. Det har passat perfekt. Har ett avsnitt kvar. Vet inte om jag hoppas på maken eller ungdomskärleken.

Försökte okynnesshoppa lite på Sellpy men hittade bara sommarkläder. Lade en halvtimma på att titta efter den perfekta linneskjortan till sommarens båtutflykter i Frankrike, hade tre i varukorgen till slut. Insåg att det är åtta månader tills dess och stängde ner utan att beställa. Har jag någonsin längtat såhär mycket till Frankrike? Tror inte det. Vi är inne på att bila ner i sommar, vara borta en månad. 

 

 

'* Måste understryka att det Äventyret vill INTE är att vi ska "bli ihop" eller så. Ingen av oss har någonsin velat det, men han vill träffa mig oftare, att det är något som ska kunna ske mer spontant och fritt. Visst hade det varit trevligt, men det utrymmet finns inte nu. Kanske i framtiden – jag hoppas i framtiden, men inte nu.