Angående förra inlägget så skulle min och Makes relation behöva en roman för att förklaras – därmed inte sagt att någon skulle vilja läsa den, haha. Snustorr hade den blivit.
Möjligen skulle romanen heta "Relationen som inte borde ha blivit" fast det är inte så jag menar det, jag är glad att den blev. Visst saknas det ett och annat men jag är lycklig och i slutet av dagen är det vad som räknas. Det är väl mer det att när man ser tillbaka har det funnits så många brytpunkter där relationen hade kunnat avslutats men, av ibland goda och ibland mindre goda anledningar, inte gjorde det utan levde vidare. Det måste man säga, vår relation har livskraft.
Jag ska inte gå in på alla vägskäl men när vi träffades ville Make att vi skulle vänta med att ha sex. Han ville först utvärdera relationen, menade att om vi låg med varandra så skulle vi inte ha ett nyktert förhållningssätt till den, något i den stilen. Två månader tog det och jag tror fortfarande att om vi legat med varandra direkt hade relationen kanske inte ens blivit två månader gammal. Nu blev det istället så att tyckte att vi investerat och byggt upp en del i kombination med att vi intalade oss att Det blir bättre. När det blir mindre på jobbet, ljusare ute, när vi hinner, till sommaren, när vi kommer igång med träningen, när vi sover bättre, till jul – då blir det bättre. Man kan hålla igång på den sortens tankar länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar