Finaste

Igår sa jag till Son att vara försiktig och inte gå in med skorna eftersom Lisa dammsugit hallen samma dag. Han förklarade lugnt för mig att han noterat ett nystädat golv redan när han kom hem från fritids och därför hade han då tagit av sig skorna utanför ytterdörren och burit dem direkt till skohyllan, så att det inte skulle bli smutsigt. Otroligt att en person kan vara så disträ ibland, och så observant ibland. Jag blev alldeles rörd över att han tänkte så och tog hänsyn.

 

Han har gått på judo ett-ett och ett halvt år nu, har halvgult bälte. Sista gången förra terminen sa ledarna att de skulle prata ihop sig om vilka som skulle få gradera under jullovet och höra av sig till dem. Då pratade jag med Son om det, sa att alla inte kommer få gradera, så att han skulle vara förberedd på det och då var han helt okej med det men när terminen drog igång igen gick det upp för honom att han fortfarande hade sitt halvgula och han blev jätteledsen. I måndags ville han inte gå på judon, sa att han var den enda som inte fått gult bälte och att han inte vill mer, han som tyckt att judon varit så kul.

 

Väl där pratade jag innan passet drog igång med en av ledarna och frågade om det stämmer att han var den enda som inte fått chansen, inte för att ifrågasätta utan för att ha något att svara honom. Ledaren sa att Son visst varit inbjuden att gradera – hade vi inte fått mejlet? Det är Make som är kontaktperson så jag ringde honom. Efter lite sökande hittade han mejlet. Det kändes så bra att kunna gå ut på mattan och säga till Son att han visst hade fått chans att gradera, bara att vi hade missat mejlet, men att det kommer bli ett uppsamlingsheat. Han blev så glad, älsklingen! Fattar att han blev besviken och tappade gnistan!

 

Både han och Lill är sådana hjältar. Allt har fallit på plats så smidigt med Lisa, det har inte varit några omställningssymtom alls. Hon har bara smält in i vår familj och barnen är så coola med att ha en ny person som inte pratar ett ord svenska. Helt obekymrade är barnen med det, och Lisa är imponerade obekymrad hon också. Hon konstaterar att Lill pratar med henne och att hon inte förstår, men allt löser sig liksom. Son gör sitt bästa för att använda ett begränsat engelskt ordförråd, hon säger att han uppenbart försöker connecta med henne och att det är så rart.

Barnen är så fina på hela taget. Jag är stolt över dem!