Hua vad tiden går fort!
Imorgon kommer Lisa, knappt så man fattar det! Ikväll måste vi städa hemma så det ser lite trevligt ut åtminstone när hon anländer, stackars flickan. Vi känner oss så väldigt mer rutinerade den här gången. Make har råddat med universitetet så hon börjar en kurs där redan på måndag. Han har lustigt nog bra kontakt med en av mina gamla barndomskompisar där, hon var väldigt hjälpsam även med Cass och principen är samma – sök in på vilken kurs som helst, så registrerar hon sedan om Lisa till rätt kurs. Nemas problemas, det löser vi!
Lill har gått och blivit livrädd för eld. Förstår inte varför, inget hon sett eller hört, men en kväll under jullovet började hon tänka på eld och kunde inte sluta. Det spelar ingen roll hur vi förklarar att vi har brandvarnare som kommunicerar med varandra och med Verisures larmcentral eller att vi inte lämnar levande ljus eller att OM det skulle börja brinna så skulle vi hinna ut för varje svar vi har väcker nya orostankar hos henne och hennes resonemang är skrämmande analytiska. Hon vänder och vrider på det vi säger och hittar nya risker som skrämmer upp henne ännu mer. Här om dagen, efter att jag vallat runt henne i huset inför läggdags och visat att inget var på spisen, inget i ugnen, inga ljus tända osv, oroade hon sig för att en lampa skulle börja brinna. Jag lät henne peta på lågenergilamporna så att hon skulle känna att de inte blir varma och i stunden köpte hon det, men senare blev hon ändå rädd, för hon kom på att lamporna kanske inte var varma för att de inte varit tända så länge. Hon gråter och tror att hon ska dö, att vi ska dö, att gosedjuren ska brinna upp. Det som verkar få henne att känna sig trygg är om vi inte tänder stearinljusen alls, och om jag visar henne att jag ställer timern på spisplattorna. Lilla älsklingen.
Bortsett från bubbel till en hummermiddag har jag inte druckit alkohol sedan nyår. Det är olikt mig, jag som älskar vin, men jag har inte varit sugen. Tycker att jag mått dåligt av alkohol ett tag, vaknar mitt i natten med halsbränna och känner mig bakfull. Det kan delvis ha med maten jag ätit till men det är alkoholen jag känt usch inför. På hela taget har jag känt mig rätt bläig, svullen, ofräsch. Under hösten har jag gått upp en del, får fortfarande feber när jag tränar och nu efter årsskiftet har jag varit sugen på att ta hand om mig lite bättre och dra ner på det där helt onödiga, det man snabbt vänjer sig vid men också snabbt vänjer sig av med. Det har redan och utan någon som helst ansträngning/uppoffring från min sida gett resultat. Är det inte så här också, att 20 procent av ansträngningen ger 80 procent resultat? Eller möjligen 30/70 – men ändå. Ett tag tänkte jag att jaja, det är väl så här det är att snart fylla 40 och förlikade mig med det, men tydligen kan jag fortfarande påverka min kroppsform och det var ju trevligt att upptäcka.
Under julledigheten skaffade jag HBO Max men har jättemycket problem med att det laggar – något vi aldrig haft problem med hos någon annan streamingtjänst. En snabb googling visar att fler upplever samma. Utbudet har jag dålig koll på än-så-länge, men började kolla The Good Fight och gillar det, fast det där med "juridiken" och att de alltid vinner på skruvboll är lite tramsigt emellanåt. Någon som har HBO-tips? Tar tacksamt emot!
5 kommentarer:
The good liar, Motherless Brooklyn, Red Joan, Richard Jewell, The King’s speech, King of thiefs, GoodFellas, Landscapers, Olive Kitteridge, Mare of Easttown.
Mare of Easttown, Industry, the Wire, the White Lotus (spec. säsong 2)
Tips, The gilded age. The good fight.
Hur gammal är Lill nu igen? Vi har haft en tuff höst med Rut med oro och ångest. Det som triggade igång det hos oss var start i förskoleklass. Inte skolan per se, hon är/var ”akademiskt” väldigt skolredo och har hela tiden gillat den delen men det sociala. Tyvärr slumpade det sig så illa att ett bara enda annat barn från hennes förskola kom in på samma skola (oerhört svårt att komma in, vi hade syskonförtur), ett barn hon känner noll samhörighet med, och hon är (eller kanske mer var) ett barn som älskar få personer väldigt mycket, total lojalitet och lite tunnelseende i att leka lite med många. Hon vill ha en eller två bästisar, punkt, typ. I vardagen i alla fall, annars är hon ganska lättlekt med många barn. Plus att hon fullkomligt avgudade samtliga sina förskolepedagoger. I två månader bara stegrades ångesten (hos alla men jag tror vi vuxna lyckades dölja det hyggligt) och kom ut som lite vad som helst. Hon började tycka vissa utseenden var ”läskiga”. För lång, för kort, för gammal etc. Nakenhet hos både henne själv och andra plus på teve blev fruktansvärt. En fyraårig lillebror som var naken hemma kunde sabba en hel kväll. Trafik blev farligt, oro för olyckor. Jag är så trygg en kan vara i att hon inte utsatts för något utan jag tror bara att hon upplevde känslan, ångest, först och sen hittade vad som helst att utrycka den med. Sen blev det höstlov och en vecka ledigt gjorde susen. Ett par trevande veckor senare hade vi en trygg och glad unge som började skapa relationer och glatt sprang mot skolan om morgnarna och blir grinig om vi hämtar en enda minut tidigt från fritids. Jag vill minnas att hennes storebror krisade rejält en period i samma ålder och jag hör liknande från typ alla jag känner om att den där sex-sju-årsåldern är tuff.
Tack för tips! Där har jag att göra ett tag!
Mimmi: hon har fyllt fem ganska nyligen men är mentalt mogen så skulle inte förvåna mig om hon är långt fram. Hon får ff på dagis, så jag tror inte att det är något sådant men absolut att det är en jättegrej att börja F-klass! Det tog nog nästan en termin innan Son landade med det, trots att han hade många kompisar med från dagis och var van vid miljön eftersom dagis och skola är på samma ställe, bara ett staket mellan.
Det är tufft för de små, så många tankar som snurrar och inte riktigt förmåga att sortera dem i allvarliga och mindre allvarliga ♥️
Skicka en kommentar