Yes, tjejmiddag är grejen! Så himla trevligt var det. Jag kände ingen utöver värdinnan sedan tidigare och i princip alla var supergulliga.
Här kommer helgens reflektion: Jag kommer aldrig överens med kvinnor från Göteborg. De är fan alltid buffliga. Jag gillar inte buffliga personer, varken män eller kvinnor.
Det var en kvinna från Göteborg med i fredags och ja, hon var bufflig. Pratade gärna långt och länge om sig själv och sitt, väldigt noga med att markera högt och tydligt så fort hon inte höll med om något som någon sa och ännu mer noga med att låta alla veta precis vad hon gillar men framför allt INTE gillar. Hon och jag hamnade bredvid varandra vid middagen och okej för att det var lite trångt, men hon gestikulerade mycket och hennes hand viftade ofta alldeles för nära mitt ansikte för att det skulle vara bekvämt. Jag fick bekämpa en envis impuls att slå undan handen, som en irriterande fluga, när den kom för nära. Det var frestande men till och med jag lade band på mig för den allmänna stämningens skull.
Värdinnan bad mig berätta om mina sommarplaner (Europaturné) som jag nämnt för henne senast vi sågs och då såg jag i ögonvrån hur den buffliga enormt demonstrativt vred sin stol 90 grader mot mig och flyttade den en halvmeter bak, lutade sig tillbaka med armarna i kors som att hon förberedde sig på att vara publik till en tråkig show någon tvingat med henne till. Ursäkta att det inte handlar om dig i fem minuter.
En grej hon pratade om var sin man och vad han jobbar med. Dagen efter, när jag messade med Äventyret, nämnde jag det eftersom han jobbat på samma arbetsplats och han visste mycket väl både vem hon men framförallt hennes man var. Mannen hade bl a varit otrogen med en kvinna på arbetsplatsen under lång tid och det hela hade urartat med dunder och brak. Det var en del annat också, kryddat med personliga konflikter men enligt Äventyret är mannen en psykiskt labil jubelidiot.
Jag försökte, verkligen försökte, känna åtminstone en gnutta sympati för den buffliga men kammade noll.
(Eftersom Sandra undrade: På den här middagen var vi sju stycken, inklusive värdinnan. Det var nog jag som var mest "ny", tror att i princip alla de andra träffat åtminstone någon av övriga deltagare tidigare, utöver värdinnan.)
5 kommentarer:
Asså jag känner faktiskt lite igen mig i beskrivningen av Tjejer från Göteborg. Jagfår skärpa mig!
Intressant. Jag har heller aldrig kommit överens med kvinnor från Göteborg men inte förstått varför. Din analys var klockren. Tack för att du hjälpte mig få syn på det.
Du framstår inte som bufflig, Tove! Inte i skrift i alla fall 😅
Nä, tack! Jag är kanske inte bufflig men jsg älskar att prata och kan ofta konstatera för mig själv efter ett samtal med en vän att det återigen var jag som pratade mest...
Alltså jag tror att det är dialekten. Framförallt om de kommer från Mölndal eller Partille. Det går liksom inte att låta nätt då och sen är det väldigt mycket gubb-kultur i Göteborg. Man ska gilla blåvitt, ordvitsar och liksom ta plats generellt. Jag förstår din analys!
Skicka en kommentar