Ni vet typen, övre medelålders self-made-man som utgör inventarie på arbetsplatsen och är van vid att bli lyssnad på. Pondusmage och anser att flicksnärtor som kommer och har idéer om hur saker och ting ska göras (och att det smidiga informella beslutsfattandet ska elimineras till förmån för rutiner och processer) ska hållas jäkligt kort. Det säger han inte högt ty han är smartare än så, men han markerar med ett litet överseende leende och blick fäst i fjärran när dylika flicksnärtor pratar om sitt. Där har vi Bosse i ett nötskal.
När Bosse sticker in huvudet tänker man Åh NEJ. Inte Bosse. Orkar fan inte med Bosse idag! men man är samtidigt beroende av honom för att komma vidare så i bjärt kontrast mot vad man känner innerst inne utbrister man hjärtligt "Nämen BOSSE! Mannen i mitt liv! Kom in och sätt dig! Hur är läget?"
I den sekunden inser man
- Att man känner sig en liten smula smutsig men också
- Att man från den stunden kommer ha Bosse virad runt lillfingret.
Det tveklöst bästa sättet att hantera Bosse är nämligen inte att sätta hårt mot hårt, för är det någonting Bosse misstror så är det kvinnor som sätter sig på tvären. Om man bara står ut med det själv (vilket jag gör eftersom jag är en manipulativ relationsstrateg) behövs det bara lite klapp medhårs och visa att man kan bjuda på sig själv, så är det aldrig några problem att styra och ställa sedan.
3 kommentarer:
Haha, vi kvinnor i ett nötskal. Manipulativa är vårt mellannamn och med sina uppblåsta egon går de alltid på det 😅
😂 De är verkligen offer för sina egon, både genom att låta sig smickras och genom att inte vilja lyssna på (andras) idéer.
Haha! Jag kör nog en blandning - ibland stryka medhårs, ibland säga ifrån. Skulle inte kalla det att "sätta sig på tvären" (så heter det ju mest i deras tankevärldar) men inte svälja vad som helst heller utan sätta gränser.
Känner att jag får välja mina strider - både utifrån konsekvenstänkande och självrespekt - och sen hålla positiv betingning i fokus. Om de samarbetar och gör de det ska så får de rikligt med beröm och positiv feedback.Om de inte gör det så får man dra en gräns. Sen finns det förstås alltid en könsbetingad politisk strategisk analys inbyggd i det - vad är kostnaden att säga ifrån? Och ska man ge sig in i kampen så gäller det att man gör det så att det svider ordentligt för dem. Även om man (och andra) får höra om det sen så kommer de iallafall tänka till ett extra varv innan de ställer till med skit igen.
Och med det här har jag verkligen outat vilken slags arbetsplats jag jobbar på ;).
Skicka en kommentar