Veckosummering
- Jag har varit sur på, och sedan talat ut med, mina föräldrar. Det är bra. Jobbigt innan men aha-upplevelse snedstreck självklarhet: Är man rädd om en relation måste man våga ta konflikten ibland. De är så himla fina. Vänliga, förstående och andra-kinden-till.
- Jordbävningar. Fy faaaaan fy fan fy fan fy fan för nyhetsbilderna. Tittar på klippen med barn som grävs fram levande och gråter över alla man inte får se, de som inte grävts fram levande. Fy fan.
- Jag vet inte helt hundra, men har haft en konstig magkänsla ett tag, att Make gjort en idiotgrej. Han gör det med jämna mellanrum, aldrig av illvilja utan för att han på vissa områden inte har bättre konsekvenstänk/impulskontroll än en femåring. Bokstavligen. Kan/Vill inte konfrontera honom ty orkar inte behöva hantera OM jag haft rätt. Jag åtgärdade, för säkerhets skull, utifallatt.
- Skulle haft lönesamtal med min chef i veckan, på mitt initiativ. Var väldigt laddad men han ställde in. Har aldrig tagit initiativ till lönesamtal tidigare, heller aldrig känt mig laddad inför ett. Det är inte pengarna, det är principen.
- Ikväll ska jag på såndäringa TJEJMIDDAG. En av Sons kompisars mamma som gör precis det jag pratat hela hösten och vintern om att göra: Bjuda in ett gäng trevliga kvinnor som inte känner varandra sedan tidigare. Jädrar så kul det ska bli. Hon den mamman och jag har börjat ta söndagspromenader ihop, rörande eniga om att vi trivs väldigt bra i varandras sällskap och båda får go energiboost av varandra. Fint är det!
- På tal om Sons vänner: Föräldrarna till en annan kompis har sedan flera år tillbaka uppenbart satt i system att enbart skicka iväg sin son till kompisar, de bjuder aldrig någonsin hem till sig. Barnen vill inte vara där heller, eftersom han inte har några roliga leksaker. Så passande. Jag fick, på förekommen anledning nog i söndags (när de utan att fråga först lämnat sin son hos oss, när bara Lisa var hemma med barnen) och "rensade luften" med den mamman. D v s bland annat upplyste henne om att från och med nu kör vi VARANNAN GÅNG hos er. Mamman såg lite frågande ut och sa att Jaaaa, du menar att det blivit lite oftare hos er? men då stod jag på mig och påtalade att de UTESLUTANDE är hos oss. Det får vara slut med det nu. Vet ju att de kör samma race och ännu värre med andra kompisen, eftersom de bor grannar så var lite irriterad å deras vägnar också.
4 kommentarer:
Angående sista punkten: bra gjort! jag har ett barn som bara vill leka hos andra och ett annat barn som bara vill bjuda hem, och försöker lära båda att det måste inte vara exakt 50/50 men man kan inte förvänta sig att bara bli bjuden utan att också bjuda till. Skitsvårt att få barn att fatta om inte föräldrarna liksom visar omdömme ju.
Du är fan bäst på att ta konflikter och prata med folk. Bäst är du!
Åh så många punkter som jag vill ställa följdfrågor på eftersom jag funderar en del över liknande saker själv - framförallt upplägget med tjejmiddagen (hur många och hur väl känner folk varandra innan) (men så kul grej!) :)
Åsa: Men precis. Det handlar verkligen inte om millimeterrättvisa utan mer om att - som du säger, bjuda till (efter förmåga)! Andra kompisar känner vi att de gärna får vara bara här, för en ensamstående förälder bor med två barn i mindre lägenhet och FATTAR att det är besvärligare då. Det är när man börjar känna sig utnyttjad som jag sätter stopp.
Pernilla: Det händer oftast vid pms, av någon anledning 😂
Skicka en kommentar