Livet knallar på. Sofia har inte gjort någon flygande start. Hon är bra med Lill men visar oroväckande begränsad initiativförmåga när det kommer till allt husligt. Första två kvällarna sa hon bara god natt och lämnade oss med disken. Sin frukosttallrik ställer hon bara i diskhon. Hittills tror jag faktiskt inte att hon lyft ett enda finger i köket eller någon annanstans.
Make och jag bestämde att det är en bra grej om vi inför veckomöten så det hade vi i söndags. En genomgång av veckan som kommer och ett bra tillfälle att repetera det vi sa under intervjuerna, vad vi förväntar oss för support. Det var ett bra samtal, hon svarar okej och naturligtvis till allt vi säger, som att det inte behöver nämnas. På veckomötet sa jag att det inte funkar om vi ska mikromanagera henne, hon måste se själv vad som behöver göras. Absolut! höll hon med men jag är tveksam. Ser man inte så ser man inte men vi ger henne ett tag till. Igår var Lill hemma från skolan och Sofia tog hand om henne hela dagen så det var inte riktigt läge att bråka om en yoghurttallrik och jag tycker att vi lärt oss från de tidigare tjejerna att man kan störa sig i början men att det liksom rättar till sig.
Hon ska tillbaka till Spanien en vecka i slutet av oktober, har något tandläkaringrepp hon behöver göra. Jag tänker att om vi till dess känner att det inte fungerar så kan det vara ett lämpligt bryt. Naturligtvis hoppas vi att det ordnar sig, men det känns samtidigt inte som hela världen om det inte gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar