…från Comosjöns södra strand.
Sitter här på balkongen och försöker sätta fingret på vad det är med (andra) turister som gör att jag blir så störd. Jag kan inte njuta av platsen, kan inte se det vackra, när varenda människa har praktiska skor (gympadojor), praktiska väskor (ryggsäckar) och praktiska huvudbonader (kepsar i ljusa färger). Man går runt och hör i princip inte ett ord italienska någonstans, bara amerikansk engelska.
Det blir inte äkta när ingen av människorna jag ser har någon förankring till platsen. Alla är bara tillfälligt inklippta och utklädda. Platsen blir en kuliss, turisterna statister.
Jag tog tåget idag till Saronno, får panik av alla shorts och vita kepsar. Fick ett infall och gick till tågstationen som ligger ett stenkast från hotellet, googlade biljettautomatens snabbval och bestämde mig för Saronno. Köpte biljett och hoppade på tåget som stod inne på perrongen. Jag hade hoppats på en bra lunch men det var som att bara barer och mackställen hade öppet mitt på dagen. På väg tillbaka var tåget fullt av skräniga tonåringar som just slutat skolan. Från tåget ser man över murarna, in i folks trädgårdar. Det är slitet och påvert men det är inga kulisser, folks liv händer där.
1 kommentar:
Lyckas du sätta fingret på det är jag idel öra. Min man klarar inte heller av andra turister när han reser. Och även om jag absolut kan hålla med om att skräniga amerikaner i grupp är svåra att sympatisera med och kan störa bilden av äkta upplevelse, så kan jag inte förstå vidden av hur mycket det stör honom (och dig).
Skicka en kommentar