När tillvaron på grund av föregående inlägg känns lite… Vet inte, "sådär", känner jag extra varmt inför det jag har.
Igår fyllde Lill sex år och är så stor nu, i sin litenhet. Båda barnen är helt fantastiska, det går inte att uttrycka så jag ska inte försöka men jädrar – sex år!
Tacksam för Make, att vi har varandra och när det kör ihop sig verkligen uppskattar varandra även att vi kan vara lite dåliga på det till vardags. Tacksam att han vill resonera med mig om sådant han tycker är svårt och tacksam att jag har honom i min ringhörna. Vår relation är inte som andra äkta makars, den saknar vissa byggstenar men kompenserar med andra och i den här lågintensiva känslomässiga turbulens jag är i just nu står jag åtminstone fast i att familjen är viktigast.
Sommarstugan. Fan vad jag saknar sommarstugan. Jag längtar intensivt dit men det verkar ta ett tag innan vi kan åka igen.
Katten. Trodde inte att en katt kunde berika ens liv så men så bra man mår med en katt som gillar att bli gosad. Man borde låna ut honom till folk som mår dåligt.
Och om det här verkligen är vägs ändå med Äventyret är jag tacksam för allt jag känt med honom. Hade inte velat vara utan det. Tacksam för sista gången, att det var så fint och att vi inte visste då. Skippa alltid sista åket. Så sant som det är sagt.
3 kommentarer:
Så fint du skriver om allt som är...ja fint <3
Just det du skriver om nu är det många inte förstår. Att bara för att man behöver en specifik frihet i sitt liv så är det andra inte dåligt (sen finns det såklart många som förstår det också.)
Jag både förstår och inte förstår Äventyret, han vet ju att du har den dealen du har hemma och så har det väl alltid varit? Samtidigt förstår jag ju att det där som är så härligt vill man ha mer av...
Mitt äventyr kunde inte ge mig mer tid och han hade inte samma frihet i sin relation. Så där fick vi lägga allt på is, tills vidare i alla fall.
Tråkigt att det inte funkade för er (heller) 🫤
Jag förstår väl också hur han tänker och känner, klandrar honom inte för det. Det som fick mig att vilja skita i det var när han blir anklagande och rent oförskämd. Jag är så utmattad av att vara gummibandet mellan vad han vill och vad Make tillåter. Just det ska bli väldigt skönt att slippa.
Ja det är tråkigt för jag tror ingen av oss har träffat någon som man känner att det matchar så bra med. Det finns i våra ögon ingen chans till romans så att säga men den kemiska attraktionen finns i allra högsta grad och vi gillar varandra. Han är en vän som jag inte vill vara utan.
Just nu funderar vi över om det är klokt att fortsätta ses som vänner eller om det bara skapar frustration för oss.
Skicka en kommentar