Spridda italienska nedslag

Rookie mistake i mataffären: Köpa citroner. Det finns ju på trädet. 

Tvådagars utflykt med syrrans företags 38-fots motorbåt. Jag älskar det och känner mig samtidigt äckligt priviligerad. Det är lätt att leva hållbart när man inte har möjlighet till något annat. Jag kan inte tacka nej till att bada från lyxbåt i turkost medelhav utanför Capri om jag ges möjlighet. Sorry. 

Tjat tjat tjat tjat tjat på Son om solskydd. Han vägrar. Berättar om hudcancer. Han tar på UV-tröja utan ytterligare ett ord. Varför gjorde vi inte det tidigare? 

Barnens semestermage är inte vad man brukar mena med semestermage. Jag har gjort chokladbollar fulla med linfrö och katrinplommonpuré istället för socker. Inte lika goda men se det som medicin. 

Det här med att bo hos folk som fortfarande jobbar och dessutom tränar som djur: Inte många som inleder sin semester i Italien och knappt dricker en droppe alkohol. Eller jo, vi delade en flaska vin i lördags.

Vi bor i Olgiata, ett stort lantligt gated community norr om Rom, hemvist för fotbollsspelare och företagsledare. Syrran och hennes man tillhör den senare kategorin. Tänkte på det när vi var ute med båten, att för tio år sedan högg syrran tag i företaget som hennes man (dåvarande pojkvän)  skött lite med vänsterhanden, vid sidan av jobbet som guide i Vatikanen. Det ser glassigt ut men jävlar vad de slitit och fortfarande sliter. 

När jag var liten var äpplejuice synonymt med semester. Det drack vi bara utomlands. Fortfarande får jag utomlandskänsla när jag dricker sån där bärnstensfärgad. Barnen har iste om sin semesterdryck. Tror inte vi skulle komma på att köpa det hemma men här går det som smör i solsken.

Det är alltid knöligt med Äventyret under semesterperioden. Kommer som ett brev på posten. Det är från hans sida, som att han blir mentalt nedsatt när jag är bortrest och/eller våra vanliga rutiner rubbas, blir oförutsägbara. Semestern är familjens, så är det bara. 

 Jag bad honom att snälla, kan vi låta bli att bråka i år? (Översatt: ’snälla bråka inte med mig i år’ för det är aldrig jag som bråkar med honom). Han har faktiskt skärpt sig ordentligt sedan senaste krisen och nu blir eldprovet, ska han fixa att hålla inne med sin frustration istället för att slunga den mot mig, i form av onyanserade ”sanningar”?